Lindström: Hur kan man glömma barnen när förskolor byggs?

Hela veckan har jag hört om en undersökning, om hur kvaliteten är på luften kring förskolorna i vårt land. Gissa om den är dålig, såklart den är.

För vem bryr sig om barnen? Ett besök har gjorts i ett nybyggt bostadsområde i Stockholm. Man pratar om att förskolorna placerats på fel ställen, att man inte tänkt på det när man planerat alla olika byggnader i området, att det kommer att behövas förskolor, att de inte ska ligga precis bredvid stora vägar. 

Jag har funderat på det här. Vad beror det på, att man alltid ”glömmer” barnen? Sedan tänker jag att det också är ett symptom på något annat, det här med att vi hela tiden pratar så mycket om barnens rättigheter och behov, men att det bara verkar just pratet som är viktigt, att man säger att barn är viktiga. Sedan vad man faktiskt gör, det spelar mindre roll. Eller hur kommer det sig att det så ofta kommer som en överraskning att barn behöver saker, förskolor till exempel? 

Förskolan byggdes på våtmark 

Jag kommer aldrig att glömma när jag jobbade på en förskola, som man inte helt genomtänkt byggt på en våtmark. Förskolan var placerad ovanpå ett uttorkat träsk. Nu visade det sig att träsket inte var så uttorkat som de hade trott, för i skogen utanför staketet fanns ganska mycket träsk kvar, och varje vår så svämmade hela förskolegården över. Nästan meterdjupt på vissa ställen, eftersom marken sakta sjönk. Hela byggnaden sjönk faktiskt, men det märktes först senare. 

I alla fall, vi kunde inte använda gården, vi hade inte råd att köpa in båtar… Så, det bestämdes att det skulle byggas en hög vall runt förskolan, som ett stopp för träsket att rinna in på gården. Bra. Länge höll det på, höga tillfälliga staket sattes upp, utrymmet som fanns kvar för barnen var litet, men barnen kompenserades genom att det kom grävmaskiner och höll på, alltid spännande med stora fordon. Det kom också personer som jobbade, eller alltså, stod och tittade. Intressant hur vi kunde vara två vuxna och 20 barn ute, och de kunde vara fyra vuxna som stod och tittade på en femte som grävde… I alla fall, till slut var de klara. 

Det var inte riktigt så de hade tänkt sig. Att barnen faktiskt skulle använda vallen och gräset.

Det som sedan hände var rätt kul, tyckte jag. De som hade planerat detta bygge tyckte att det var fint att klä in vallarna med gräs. Man rullade ut fina längder med gräsmatta, jättefint. Ända tills staketet togs bort och barnen började leka på vallen. 

”Missade ni att det var en förskolegård?”

Det var ju till exempel jättekul att åka ner för vallen, förutom att det utrullade gräset också åkte ner för vallen då… Efter en tid kom det några personer och skulle inspektera, fungerade vallen? De tittade på den leriga vallen och gräset som inte fanns. Skulle det inte vara gräs här? frågade en av personerna mig. Jo, sa jag och pekade mot en annan del av gården, det var gräs från början, det ligger där borta. Personerna blev lite sura, det hade säkert kostat en massa pengar att placera ut det där gräset. Det var inte riktigt så de hade tänkt sig. Att barnen faktiskt skulle använda vallen och gräset. Ok, sa jag, hur menar ni då? Visste ni inte att det skulle vara barn som skulle leka här? Missade ni att det var en förskolegård ni byggde om? Det slutade med att de byggde en trätrappa i stället, upp för vallen, jättefin faktiskt. 

Sedan la man sådant där plastgräs på resten av ytan. I dag har man rivit alltihopa, bort med den lilla paviljongen. Nu ska man bygga en jättestor konceptförskola där, på samma plats, fast jättemycket större. Jag undrar om de som planerat och bestämt vet om att det kommer finnas barn på den förskolan?

LÄS OCKSÅ:

Larmet: Skadlig luft vid varannan förskola

Får syskon hämta på förskolan?

Lindström: ”Riskfylld lek” – det dummaste jag hör