Lindström: Förskolan är snart inte värd sitt namn

Höstterminen är i gång och därmed introduceras och inskolas barn över hela Sverige till det som kallas förskola. Jag skriver kallas, för utifrån vad jag kan läsa mig till i olika grupper i sociala medier så är det som barn och föräldrar möts av inte mycket att hänga i granen, om man säger så. Många undrar över antalet barn i barngruppen, är det verkligen normalt att vara tolv små barn i en grupp med två vuxna? Är det verkligen normalt att det inte finns någon utbildad lärare i mitt barns grupp? Är det normalt att behöva möta olika vuxna varje dag när man kommer till förskolan? Är det normalt att det inte verkar förekomma någon sorts planerad verksamhet på förskolan? Är det normalt att barnen inte går ut på hela dagen för att personalen inte kan klä på eller av 15 barn? Är det normalt att inte gå ut på hela dagen för att risken finns att några barn försvinner? Är det normalt att det bara är vikarier på gården som inte vet mitt barns namn? Svaret på alla dessa frågor är ja, det är numera normalt. 

Konstigt att så många är förvånade

Förskolan är snart inte värd sitt namn. Det är snart mer en för-förvaring. Det förvånar mig lite att så många verkar förvånade. Jag tycker att många av oss som arbetar i förskolan har försökt förklara rätt länge att det håller på att gå åt skogen. Några som verkar ha lyssnat är de som funderat på att utbilda sig till förskollärare, men sedan ändrat sig. Väldigt få sökte sig till förskollärarutbildningarna i år. Är jag förvånad? Nej. Det är inget framtidsyrke. Om man inte vill ha låg lön, jobba ihjäl sig, få ont överallt och bli ruinerad av dessa envisa karensdagar man drabbas av på grund av upprepade virus och bakterier som skoningslöst kommer att drabba en. Jippie! De förskolor som trots allt fungerar, fungerar oftast för att de har lyckats hitta kompetent och erfaren personal. Som också är lite korkade, för jag skulle tro att de också gör ganska mycket mer än vad som står i deras arbetsbeskrivning. Jag är en av dem.

Jag är en sådan som om jag kliver in genom grinden tio minuter före min arbetstid gärna möter upp en förälder och pratar om de där vantarna som är borta.

Jag är en sådan som om jag kliver in genom grinden tio minuter före min arbetstid gärna möter upp en förälder och pratar om de där vantarna som är borta, eller vem som ska hämta. Jag är en av dem som köper material på min fritid, som tar mina barns gamla lego till förskolan för att barnen ska ha tillräckligt med material. Jag är en sådan som struntar i att jag har planeringstid när min kollega är sjuk och jag inte vill lämna barnen ensamma med vikarier, eller när ett barn som kissat på sig behöver hjälp. Jag är en sådan som bär runt på ett litet barn som nyss skolats in och av någon anledning vill vara med just mig, även om jag egentligen arbetar med de äldre barnen. Jag är en sådan som stannar kvar efter att jag har slutat, för att planera morgondagen eller för att flera barn inte blivit hämtade i tid och jag kan inte lämna min kollega ensam med åtta barn. 

Gör det till fråga på nationell nivå 

Vår förskola fungerar eftersom alla mina kollegor är likadana. Egentligen borde vi lägga av, men de som skulle drabbas hårdast är barnen och det vill vi inte. Så vi fortsätter. Men till vilket pris? Så länge vi är några som gör så här, så kommer man att fortsätta tro att det är vi som är bra och de andra som är dåliga. Fast sanningen är att alla börjar bli dåliga, att det börjar bli normalt att vara dålig och onormalt att vara en bra förskola. Många föräldrar i dessa grupper frågar vad de kan göra. Mitt svar är att göra detta till en större fråga, inte en fråga om varje förskola, utan en nationell fråga om alla förskolor. Alla barn har rätt till bra förskolor, därför borde alla förskolor få förutsättningar att vara bra. Detta handlar om politik. Så alla föräldrar, vänd er till politikerna. Det är deras ansvar och deras fel att det bara står vikarier på gården när ni lämnar era barn på förskolan. 

LÄS ÄVEN

Lindström: Jag tänker sluta vara så himla duktig

Debatt: Hur ska jag få er att inse hur allvarlig situationen i förskolan är?