Lindström: Föräldrar, låt oss sluta fred

Nu har jag tänkt och tänkt, och jag tycker att det är dags att sluta fred och gå vidare. Eller som Kungen skulle ha sagt, det är dags att vända blad. I så många år nu har vi släpat runt på den här konflikten, som egentligen inte är vår. Jag pratar om snoret, jag pratar om sjuka barn på förskolan. Jag pratar om att vi på förskolan och föräldrarna hamnar i luven på varandra om barnen ska vara hemma eller på förskolan. Om snor är snor eller snor, om hosta är hosta eller hosta… Börjar det inte bli lite tröttsamt?

Varje gång jag uttalat mig i olika medier om ämnet har man velat att jag gärna ska berätta om konflikter med föräldrarna. Att jag blivit hotad, känt mig hotad och liknande saker. Det gjordes till och med en undersökning om saken. Man har också bett föräldrar att uttala sig. Om hur vi skickat hem friska barn. Hur vi överdriver. Hur svårt det är att vara hemma hela tiden med barn som inte ens är sjuka.

Nu tänker jag att vi har blivit lurade. Att det här på något vis skulle vara vår konflikt, fast det egentligen inte alls handlar om oss.

Arga arbetsgivare som inte accepterar mer vab. Listan kan göra lång. Nu tänker jag att vi har blivit lurade. Att det här på något vis skulle vara vår konflikt, fast det egentligen inte alls handlar om oss. Vi har ingen makt, föräldrar har ingen makt, det är de som bestämmer om pengarna som har makten. Huvudmännen, kommunerna och, allra högst upp, regeringen. Men vad har de gjort? Vilket ansvar har de tagit? Har de inte bara tittat på, medan vi gör upp om saken i media, i hallar och på förskolegårdar? Luktar det inte lite härskarteknik här? Jo, men visst gör det. Effektivt dock. Vända oss mot varandra, luta sig tillbaka och ta en kaka.

Jag tycker att vi ska ändra på det. För vi som arbetar på förskolan och föräldrarna som lämnar sina barn till oss har mycket mer gemensamt än vad vi har med alla andra. De där andra som bara pratar om hur viktiga barnen är, hur de ska prioriteras och skyddas i vårt samhälle. Men sen ändå skär ner på deras möjligheter till omsorg, går emot all forskning om vad barn behöver för att utvecklas, lägger mer pengar på sin egen lunch än på barnens, har fler sekreterare än vad barnen har vuxna som kan vagga dem till söms. De bara pratar, men gör ingenting.

Vilka är det som verkligen vill det bästa för barnen? Jo, vi och föräldrarna. Vi bryr oss om våra barn. Vi ser vad barnen behöver och vad som händer med barnen när de inte får det. Vi är ju de som faktiskt bryr oss om barnen. Vi ska hålla ihop, inte tillåta att någon göder en konflikt mellan oss för att komma undan själva. Så, är ni med mig? Ska vi vända blad, ta varandra i händerna, sätta vår kunskap om våra barn först och vända kritiken och konflikten åt det hållet den hör hemma? Vi lär barnen att tillsammans är vi starka, tillsammans är vi starka.

Jag är inte beredd att ge mig. Jag tänker fortsätta kämpa, för barnen förtjänar bättre än det här. Framför allt förtjänar de föräldrar och personal som står enade och kämpar tillsammans för samma sak. Jag lägger härmed ner stridsyxan, jag viftar med den vita flaggan. Välkommen våren, och välkommen frid och fred.

LÄS OCKSÅ

Lindström: Vi kan inte anpassa förskolan efter halvsjuka barn

Lindström: Blir vi äntligen riktiga lärare nu?

Erfarna förskollärare halkar efter i löneutvecklingen

Lyssna på Förskolan här!