Lindström: Bevare oss, nu flyttar nissen in i förskolan

Jul, jul strålande jul, det är pyssligt och mysigt i alla förskolestugor runt om i landet. I alla fall om man ska på tro dessa bilder som sprids i sociala medier. Det återbrukas för fulla muggar, tack vi tar gärna emot toalettrullar. Något annat som börjat dyka upp på förskolor är den lite nymoderna nissedörren. 

I vart och vartannat hem, och nu också på förskolor, flyttar dessa nissar in. De är tydligen osynliga och fulla av bus. Man kan med en enkel sökning på internetet hitta olika varianter av nissebus att köpa, eller om man har tur, ladda ner gratis och skriva ut.

Eller om man är extra kreativ så kan man hitta på egna bus, göra som man vill, luften är fri. Det blir många likes, tummar upp och delningar, så himla fint alla har gjort. Men jag hakar upp mig lite. Absolut att det är fint och kul med miniatyrsaker här och där, och jag är säker på att barnen uppskattar det lite magiska och mystiska som vi inbillar dem händer på förskolan. 

Vilken tid har magiskt dykt upp för att göra detta?

Men vet ni vad jag tänker mest på, hur hittar alla den där tiden? Tiden att förbereda, planera, handla och ställa i ordning. Vem på förskolan har egentligen förberett och köpt alla nissens saker? Och för vilka pengar? Vilken tid har magiskt dykt upp och gjort det möjligt att genomföra allt detta? Utifrån hur situationen ser ut på de flesta förskolor, med för många barn, för lite personal och ett uppdrag som inte är genomförbart när det kommer till att tillgodose alla barns olika behov, dokumentera och följa upp deras utveckling och lärande. 

Jag vet inte hur ni andra har det, men ibland har jag inte ens möjlighet att gå på toa när jag skulle behöva det. Särskilt nu inför julen. Det ska utvärderas och följas upp, handlingsplaner ska uppdateras, underlag inför utvecklingssamtal ska skrivas och detta samtidigt som man ska utbilda, undervisa och omsorga alla barnen.

Att vi som arbetar i förskolan fixar och trixar, pysslar och pusslar, det leder ingenstans. Det ger bara ett overkligt sken av att allt är bra, allt är mysigt och härligt i nissens hus.

Har man lite ”tur” kanske några av barnen blir sjuka och man får ett par dagar med färre barn på förskolan, har man otur så är det kollegorna eller du själv som ligger hemma och är sjuk. Då blir det inte så mycket tid över till något, annat än att se till att barnen överlever dagen. Så ursäkta om jag frågar, men vad är det som har prioriterats bort för att genomföra inflyttningen av nissen? Eller bygget av det drömmiga jullandskapet som byggts upp av er vuxna i ett av rummen? För inte har ni väl handlat på er fritid? För era egna pengar? Suttit hemma och pysslat på en söndag? För om ni har det, då ber jag er tänka om. 

Vi gör oss alla en björntjänst

För att om några av oss väljer att arbeta på vår fritid, och handla för våra egna pengar, eller prioriterar bort barnens verkliga behov för att tillfredsställa några av oss påhittade behov, då gör vi oss alla en riktig björntjänst. Att vi som arbetar i förskolan fixar och trixar, pysslar och pusslar, det leder ingenstans. Det ger bara ett overkligt sken av att allt är bra, allt är mysigt och härligt i nissens hus. Kom, kom och mys med oss här i den varma Förskolestugan. Det är en illusion, en lögn. För tro mig, verkligheten är allt annat än mysig, och inga nissar kommer någonsin att komma och rädda oss.

LÄS OCKSÅ

Lindström: Snälla förälder, hämta ditt barn när ditt jobb är slut

Lindström: Förskolan är snart inte värd sitt namn

Så undervisar du i svenska som andraspråk i förskolan

Föräldrarnas orimliga krav pressar förskollärarna