Stenkula: Facebook tar fram det lägsta

Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Förskolan

23 feb 2021

Krönika Det räcker att ögna igenom kommentarerna på vilket offentligt inlägg som helst, skriver Erik Stenkula.

Erik Stenkula, förskollärare på Fågelsångens förskola i Norrköping.

Jag vet inte om du tillhör Förskoleupprorets över 30 000 medlemmar på Facebook, men vecklar jag in mig i kommentarstrådarna som uppstår där får det mig lätt att överväga tanken:

Ska jag lämna yrket?

Facebook som plattform lockar verkligen fram det lägsta hos folk, det räcker med att ögna igenom kommentarerna som följer på vilket offentligt inlägg som helst. Förskoleupproret trampar tyvärr ner i samma spår ibland. När jag längtar efter det långsiktiga, det till och med lite sakligt tänkta, slår en gäll känslomässig kör mig rakt i ansiktet, röster lika kortsiktiga som lättkränkta. Det leder i alla fall inte framåt.

Jag skulle önska mig lite handfasta tankar om hur vi får en mer likvärdig förskola till exempel. En fråga jag fått syn på efter att jag i ett kvarts sekel harvat på i miljonprogramsområden men nu sen ett halvår står på en förskolegård i en rätt välmående stadsdel. Jag kan häpna över mycket.

Det första alla frågade min chef när de ringde om den tjänst som sedan blev min var: ”Hur många förskollärare har ni?”

Med det pedagogiska huvudansvar en förskollärare enligt läroplanen numera måste ta är det en berättigad fråga. Då söker sig utan tvivel fler till enheter där det redan finns andra av samma virke. Det blir liksom enklare med stöttandet av varje barns utveckling och lärande då. Läroplanen har ju ändå 33 målområden och 51 riktlinjer som ska genomsyra en förskolas alla delar.

Om en förskola i en välmående stadsdel på det sättet har hög eller låg kvalitet är sällan livsavgörande för barnen

På förskolor där du får räkna rätt många huvuden innan du kommer till en ”behörig” är kompetensutvecklingen en av många utmaningar för en chef. Litteraturen till den behöver vara nåt som alla kan ta till sig. Ska vi ta den pocket en morsa skrev om sitt föräldraskap kanske? Bara för att få skapligt gemensam barnsyn på enheten. Att i det läget närma sig läroplanen är som att flyga rymdfarkosten Voyager till Saturnus.

Roar du dig som jag med att dessutom jämföra de rapporter varje kommunal förskola skriver om sitt systematiska kvalitetsarbete upptäcker du snart att det finns en avgrundsdjup skillnad i hur de betygsätter sig själva. Hur många på din enhet har en utbildning eller över huvud taget en svenska som räcker?

Om en förskola i en välmående stadsdel på det sättet har hög eller låg kvalitet är sällan livsavgörande för barnen där eftersom de ofta har bra stöd från familjen, menar forskare. Däremot får låg kvalitet på förskolor i socioekonomiskt svaga områden enorma konsekvenser.

På vilket sätt du sakta jobbar med enkla substantiv i Tureböcker i Råslätt är alltså av nästan omätbar vikt.

Har då, säg, Ryd och Råslätt tillräckligt med behöriga? Och hur tusan lyckas de drygt 260 förskolor i Sverige som inte har någon behörig personal alls? De har ju inte ens en spik att koka sin soppa på.