Det kommer att behövas grundläggande förändringar innan en obligatorisk förskola kan genomföras. Är det rimligt? Hur många förskollärare kommer att vara taggade på en så enorm skillnad i uppdraget jämfört med nu? skriver Eva Lindström.

Japp, där kom det, obligatorisk förskola från tre år. Som ett förslag, det är inte bestämt, bara ett litet förslag. Så, vad tänker vi om det? Efter vad jag har kunnat läsa mig till i diverse sociala medier så verkar många anse att det är ett dåligt förslag. Även om de har olika argument.

Vi har gänget som är generellt negativa till förskolan som plats, att barn har det bättre hemma med sina underbara föräldrar, att barnen ska få frodas och ha det härligt och knyta an till sin mor och far. Sedan har vi de som inte vill att staten ska bestämma vad de ska göra, man ska få göra som man vill. Sedan har vi de som inser att förskolan inte fungerar som den ska idag, hur ska det då blir med ännu fler barn?

Ställer nya krav på förskollärarna

Nu visar ju också samma utredning, som ligger till grund för förslaget, att 95 % av alla treåringar redan går i förskolan, så att det skulle bli kaos med enorma mängder barn som måste få plats på förskolan känns inte riktigt troligt. Frågorna som väcks i mig handlar mer om det man anser att barn behöver jämfört med vad förskolan faktiskt levererar. Som det är nu så innehåller förskolans läroplan inga uppnåendemål, bara strävansmål. Vi behöver alltså inte lära barn någonting, men vi ska sträva mot att göra det.

Om nu alla barn måste vara på förskolan behöver ju förskolan även garantera att barnen får lära sig det som anses viktigt, och det måste även dokumenteras och bedömas, eller? Det är ju lite tvärtemot det som förskolan har som uppdrag idag. En del av charmen med att arbeta som förskollärare är ju att man inte behöver bedöma barn, man behöver inte sätta betyg eller kategorisera barnen. Jag kan vara ett stöd för barnen, en trygg vuxen som inte dömer dem utifrån deras prestationer.

Så det kommer att behövas ganska många grundläggande förändringar innan detta kan ske. Är det rimligt? Hur många förskollärare kommer att vara taggade på en så enorm skillnad i uppdraget jämfört med nu?

Vem ska bestämma över barnen?

Men sedan kommer det som sätter mest griller i huvudet på mig, det här med att staten ska få bestämma vad som ska hända med våra barn. Föräldrar ska få göra som de vill, okej, det ska de, eller ska de det? För vem är det som får ta hand om alla dessa barn vars föräldrar inte gör ett särskilt bra jobb? Skolan. Och vem är det som ofta får skulden för att alla dessa barn mår dåligt och skjuter varandra och säljer knark i stället för att utbilda sig? Skolan. Men vem är det egentligen som är skolan? Jo, staten. Ja, kommunerna också, men styrdokumenten skrivs av Skolverket, alltså staten. Så har inte samma stat rätt att ställa lite krav? Är inte detta vad en demokrati är? Så många tankar som far fram och tillbaka. Och var hamnar barnen i det här? Vad handlar om vad vuxna anser sig ha rätt till, som att bestämma över sina barn? Och vad handlar om vad barnen har rätt till, trygghet, utbildning och frihet?

Oavsett, förskolan är viktig för oss alla för att allting ska fungera och att satsa på förskolan är något vi alla vinner på. Framför allt barnen.

Eva Lindström är förskollärare i Stockholm. 

LÄS OCKSÅ:

Eva Lindström: Fel att föräldrar ska sätta betyg på förskolor

Lindström: Varför blir ni provocerade av förskollärares planeringstid?

Lindström: Snälla förälder, hämta ditt barn när ditt jobb är slut

Lyssna på Förskolan här!