Eva Lindström: ”Låt potträning bli en del av förskolans uppdrag!”

Jag föreställer mig att de flesta ibland trivs jättebra på jobbet, ibland mindre bra. I 17 år har jag arbetat på förskolor och trivts väldigt bra. Jag skulle påstå att jag älskar mitt arbete, är en sån som längtar till jobbet.

Men ibland blir jag så less, otroligt less. Det har funnits stunder då jag tänkt att nej, nu får det vara. Jag orkar inte mer, vill inte mer, jag vill sitta i kassan på Ica i stället, eller jobba på ett lager, eller sitta i en källare och vända på papper.

Borde vi inte se det här som en del av utbildningen i förskolan? Kopplat till förskolans uppdrag kring självkänsla och identitet, och framför allt kring hållbarhet.

Oftast kommer dessa tankar när det blir övermäktigt på jobbet. Efter ännu ett direktiv med sånt som vi i förskolan ska göra och ta ansvar för. Som om vi inte har tillräckligt redan.

Som när vi för 16 år sedan skulle skriva individuella utvecklingsplaner för alla barn. Eller när vi ska ha fler barn i grupperna på våren, eller avgöra om barn orkar med verksamheten eller inte, och det sedan ändå inte spelar någon roll för barnen kommer ändå. Eller när vi först kallas superhjältar men sedan blir utskällda för att det fattas ett par vantar. Eller när jag som lärare förväntas planera undervisning för 25 barn utan att få någon planeringstid.

Ni som vet, ni vet. Ibland vill man bara ge upp. Men sedan händer det … som hände förra veckan. Som taggar mig till tusen och får mig att bara vilja sätta i gång och fundera på hur vi i förskolan kan göra skillnad, göra ännu mer. Jag tänker på blöjor. Och potträning.

Det kom nya rön, eller råd, eller vad det nu var. Läraren i mig blev i alla fall uppspelt. Det landade så bra i mig, för det är något jag har funderat på länge: att barn har blöjor högre upp i åldrarna nu för tiden. Jag har funderat på det helt ovetenskapligt, baserat på min egen beprövade erfarenhet och mitt tyckande. Och när det började pratas om det i media insåg jag att jag aldrig fått eller ens varit i närheten av någon utbildning kring detta med barn och ”potträning”.

Under alla mina år har detta hanterats på tusen olika sätt, beroende på vad personalen har tyckt. Och oj, vad vi tycker. Att barn slutar för tidigt, eller för sent, att de inte är redo, eller att de verkligen är redo. Att man ska ha blöja när man sover eller går ut, eller vilken årstid det egentligen är bäst att börja sluta. Men framför allt tycker vi att vi på förskolan inte hinner med och har väldigt dåliga förutsättningar att kunna hjälpa barn med att kissa och bajsa i toaletten.

Men tänk om vi inte hade det. Tänk om förskolan skulle ta ledningen här, tänk om förskolan skulle vara platsen som såg till att barn blev torra, att inga blöjor längre skulle behövas. Tänk om vi med hjälp av gruppen och kollektivet skulle lära barn att gå på toaletten.

Utifrån det som skrevs i media far ju barn illa av det här med att gå med blöjor för länge. Och jag ställer mig helt bakom att barn blir mer utsatta för risker eftersom de inte kan sköta sina toalettbesök själva. Och det ska kopplas till förskolans uppdrag kring självkänsla och identitet, och framför allt kring hållbarhet. Borde vi inte se det här som en del av utbildningen i förskolan? Precis som vi lär barn om språk och kommunikation, matematik och naturvetenskap.

Först av allt kommer barnen, först av allt är förskolan. Är ni med mig?

LÄS ÄVEN

Förskolläraren som hjälte i kriminalromaner!

Förskollärare frågar: ”Måste jag berätta allt på jobbintervjun?”

Framgång med rörligt förskolestöd

Lyssna på Förskolan här!