Eva Lindström: Diskussionen om sexövergrepp i förskolan är så dum

Okej, nu ska vi ta det här med barn som blir sexuellt utnyttjade på förskolan en gång till. Det har hänt förut, det kommer hända igen, och det händer säkert just nu. Varje gång det händer och det blir uppmärksammat i media, för tro mig, det händer också utan att de stora dagstidningarna skriver om det, helt säkert, i alla fall, när det skrivs om det i media så förvandlas det nästan alltid till en diskussion om män, och om män ska arbeta i förskolan eller ej.

Jag blir så trött. Att barn blir sexuellt utnyttjade handlar ju inte om män eller förskolornas rutiner, eller om det finns fönster in till skötrummet. Det handlar ju om pedofiler, fruktansvärda brott som begås av hemska, dåliga vuxna mot barn. Jag tänker inte ge mig in i om det är en sjukdom, eller en störning eller vad det nu kan bero på att vuxna så här mot barn. Men det pågår ju hela tiden, över hela världen. Det är inte ett förskoleproblem. Det handlar för tusan ingenting om förskolan.

Där barn finns, där finns pedofiler

Det handlar om att det finns barn där och där det finns barn finns det pedofiler. Spelar ingen roll om det är en förskola, en skola, en fotbollsklubb, en simklubb, en gymnastiktrupp, en scoutkår, en lekpark, ett bibliotek eller barnens egna sovrum. Barn finns överallt, pedofiler finns överallt.

Men, när det blir känt att det skett våldtäkter på en förskola, då blir diskussionen så dum. Barn våldtas i sina hem, ska vi införa någon slags lag på att ingen vuxen får vara ensam hemma med sina barn? Att alla omklädningsrum ska vara gjorda av glas så att alla kan se vad som pågår därinne? Ska inga män få arbeta någonstans där det finns barn? Oj då, exakt var ska männen arbeta? Kanske lika bra att inga män får vabba eller jobba på vårdcentralen heller? Det är helt ologiskt.

Barn våldtas i sina hem, ska vi införa någon slags lag på att ingen vuxen får vara ensam hemma med sina barn?

Problemet är att vi har ett samhälle, en hel värld, där ingen på riktigt ser på barn som fullvärdiga medborgare eller människor. Barn är inte så viktiga på riktigt, de har bara ett värde om de blir vuxna. Eller, man har ett värde om man blir vuxen och anpassar sig i leden och gör det man ska. Men vägen dit är inget vi prioriterar. För vi är inte beredda att investera i barnen när de är barn.

Ge barnen bättre förutsättningar i stället 

Men vi klagar gärna när barn blir vuxna och faktiskt börjar kosta pengar, och då skyller vi gärna på individen, som misslyckats med att bli en ”bra” vuxen, även om den vuxna gått från barn till vuxen helt utan förutsättningar att bli en bra vuxen. Förstå mig rätt nu, jag tycker att det vore otroligt bra om vi var fler vuxna och färre barn i förskolan, att vi alltid var två vuxna med barnen på förskolan, jösses, vilken dröm. Inte för att det på något sätt skulle skydda barn från att bli utsatta för övergrepp av vuxna, men ändå.

Däremot skulle det kanske ge barnen bättre förutsättningar att utveckla ett språk, att kunna berätta vad de är med om. Ge barnen en ökad empati och förståelse för andra människor och agera på andra sätt än att skjuta folk på gatan. Kanske att fler män i förskolan skulle ge barn en bredare erfarenhet och insikt i hur relationer mellan människor kan fungera, att normer och kön kan vara något annat än det de ser i sina hem.

Och kan vi sluta vara så enfaldiga att vi tror att barn endast far illa för att det kommer som en nyhetsrubrik. Barn far illa hela tiden, överallt. Vad ska vi göra åt det?

LÄS OCKSÅ: 

Manliga förskolläraren: ”Då skulle jag inte orka arbeta”

Hur ska vi få fler män att bli förskollärare?

Är det okej att ta med sig sina barn till jobbet på förskolan?

Lyssna på Förskolan här!