Ett lärande som alla har rätt till

Susanne Kjällander är Filosofie doktor i didaktik, lektor och förskollärarutbildare vid Stockholms universitet.

Jag kom nyligen hem efter att ha varit gästforsk­are en termin på Stanford University, mitt i Silicon Valley. Det var här som Steve Jobs för snart 10 år sedan visade upp en Ipad för första gången inför en upprymd publik. Tror ni han hade kunnat föreställa sig vilken explosion dessa digitala verktyg skulle utgöra i barns liv och i förskolans verksamhet?

När jag som forskare får frågan om jag är orolig för barns användande av digitala verktyg så brukar jag säga att jag är orolig, men inte för det som sker i förskolan utan för det som sker i hemmen.

Jag har ett stort förtroende för att förskolans allt mer kreativa och spännande skapande med film, bild, ljud, ljus, symboler, färger och musik med hjälp av digitala och analoga material positivt smittar av sig på barnens digitala aktiviteter i hemmet i stället för tvärtom. Den senaste undersökningen från Statens Medieråd visar att vartannat förskolebarn skapar eget digitalt material hemma – en ökning jämfört med tidigare. Kanske beror det på er förskollärare och era kreativa didaktiska tankar kring plattorna?

I nästan alla förskolans aktiviteter används analoga material, men det finns faktiskt tillfällen då digitala verktyg tillför ett tydligt mervärde. Digitalisering i förskolan behöver inte handla om att spela kommersiella spel, utan mer om att utforska med hjälp av skapandeappar, robotar och green screens.

Ett annat, kanske viktigare, svar på varför yngre barn ska använda digitala verktyg är demokratiaspekten. Användningen av datorer i skolan har alltid motiv­erats med att alla barn, oavsett socioekonomisk bakgrund, ska ha tillgång till datorer. Det digitala ska inte vara en fråga om klass, etnicitet eller genus. Även ny forskning visar att användande av digitala verktyg i skolan underlättar lärande, särskilt för barn med funktionsvariationer och de som ibland benämns som ”lågpresterande”. Deras skolresultat höjs när de lär och skapar med datorer, vilket ju är fantastiskt!

Forskning visar dessutom att digitaliseringen minskar klyftor mellan barn då digitala verktyg används i skolan plus att ett digitalt utanförskap förebyggs. Vi vet att de som har mest att vinna på digitaliseringen är marginaliserade grupper såsom exempelvis invandrare, unga, mobbade, barn från ekonomiskt utsatta områden och andra som faller utanför normen. Det har i vissa sammanhang blivit högstatus att låta sina barn leva analogt utan appar och skärmar. Dessa barn får i sin hemmiljö tillgång till det som många andra barn bara kan få via internet.

Vad vi än tycker om barns digitala kultur, så kan vi inte komma ifrån att det område som kanske ökar mest i betydelse i svenska barns vardag just nu är digitaliseringen. Att låta bli att förbereda dem eller strunta i att lära dem bra, kreativa, säkra och etiska sätt att engagera sig i den digitala miljön vore att göra dem en björntjänst.