Hur det än blåst kring begreppet undervisning i förskolans värld har jag med åren ändå upptäckt hur befriande långt det är från folkskollärarens katederundervisning och hur mycket lek jag kan få in, skriver Erik Stenkula.

Ända sedan undervisning infördes i förskolans läroplan 2018 har jag varit tveksam. Men efter sex års träning har jag upptäckt något. Det där med att undervisa är rätt kul ändå.

Då, när undervisning var nytt i förskolans värld, befarade jag att jag skulle bli som min mamma folkskolläraren eller min pappa slöjdläraren. Något som jag medvetet velat fjärma mig från ända sedan jag var liten och slevade i mig äppelgröten hemma. Kunde mina föräldrar aldrig sluta älta sina jobb? Nej, lärare ville jag verkligen inte bli. Men sen föll inte äpplet långt från trädet i alla fall. För jag fann något av en fristad i förskolans värld. Jag upplevde att den satte framförallt de estetiska värdena högt. Inte skulle jag väl behöva idissla något sådant när jag kom hem?

Och nu står jag här med nästan 29 år i yrket och ska lära mina fyraåringar matematikens abstraktionsprincip och naturens kretslopp. Pust.

Vet precis hur jag ska undervisa om friktion

Men så har jag upptäckt det roliga i när ungarna får fatt i sitt eget lärande och ger mig så mycket tillbaka av det jag älskar. En oväntad tanke från ett nytt håll. Vi hade pratat kretslopp i flera veckor när 415 000 hushåll i Sverige en januarifredag blev utan el. Ralf får höra hemma att stormen har ett namn. Hans mamma tycker att det är lite kul att det kraftiga väderomslaget har samma namn som en av hans förskollärare. Jag vet inte om den vårdnadshavaren hade upptäckt detsamma som jag. Att min kollega ofta hade en bestämd riktning och visste precis vad hon ville, och att vi runt henne som regel föll som furor för hennes pedagogiska idéer. Kära Gudrun.

Och hur det än blåst kring begreppet undervisning i förskolans värld har jag med åren ändå upptäckt hur befriande långt det är från folkskollärarens katederundervisning och hur mycket lek jag kan få in. Inte fattade jag mycket när min fysiklärare på högstadiet skulle förklara hög och låg friktion för mig. Men nu när vi tar leksaksbilar och kör på olika underlag, mina fyraåringar och jag, förstår jag precis och kan även undervisa om det.

Leken är så mycket mer än kullerbyttor

Är jag helt enkelt för dum för att kunna lyfta tunga naturvetenskapliga fenomen högre än till en fyraårings nivå? Det får andra avgöra. Jag skulle snarare hävda att jag tycker lek är så viktigt att jag använde den som krav på en framtida partner i en dejtingapp en gång.

För lek innehåller så mycket mer än kullerbyttor och rutschkanor. Det är en hel livsinställning, full av varm humor, galna infall och i bästa fall en distans till sig själv och med ett utrymme till att bli bättre med varandra.

Låt oss värna den i förskolan när ungarna står och frustar i hallen och absolut vill ut på gården. I det ögonblicket kanske det inte är just den irrelevanta ordningens princip i matematiken som avgör?

Erik Stenkula är förskollärare i Norrköping.

LÄS OCKSÅ:

Stenkula: Vad ska vi med all dokumentation till?

Stenkula: Sluta nedgradera leken i förskolan

Är det okej att ta med sig sina barn till jobbet på förskolan?

Lyssna på Förskolan här!