Erik Stenkula: Läskrisen börjar redan i förskolan

Vad har förslaget om slopandet av f-betyget i grundskolan med oss i förskolan att göra? Mer än du tror. Jag blir orolig bara av att se att det är en nationalekonom som regeringen tillsatt som utredare.

Jag får en känsla av att skolans betygssystem byts ut lika ofta som jag skriver nya krönikor och att varje byte av bedömningsmatris i skolan blir som ett kortsiktigt slag i luften. För varför sker det inte annars mer sällan?

Nu vill skolministern se till att fler blir behöriga att komma på in på gymnasiet. Och eftersom vi i förskolan numera, precis som grundskolan och gymnasiet, tillhör utbildningsdepartementet skulle jag säga att omtaget kring betyg angår även oss.

Ta tag i segregationen

Vad sägs om att tillsätta ordentliga resurser från början, redan i förskolan, så vi hinner med alla barn? Att en bred politisk majoritet någon gång tar ett ordentligt tag i grundproblemet, bostadssegregationen, så att vi får en likvärdig förskola i Sverige? Jag skulle nog säga att utbildningskontoren hos Sveriges samtliga 290 kommuner har det i sina målplaner. Alla vill ha en likvärdig förskola. Varför händer då ingenting? 

Skulle något statsråd med självsäkert kroppsspråk ta tag i segregationen skulle ingen skolminister i världen behöva diskutera symbolfrågor som f-betygets vara eller icke vara. Då skulle behörigheten till gymnasiet lösa sig av sig självt. Då skulle ingen utredande nationalekonom överhuvudtaget behöva fråga sig ”Är du lönsam, lille vän?”

Men att pumpa in sådana ekonomiska muskler i skolsystemet, från förskola till gymnasiet, är antagligen inte riktigt politiskt gångbart. För då skulle vi antagligen behöva höja skatten. Och dagens löntagare behåller väl hellre de extra pengar de fått genom en skattesänkning, till någon kort egen semesterresa med familjen, än skänker den till allmän välfärd? Dessutom är det väl pedagogiskt mycket enklare för politikerna att förklara en liten fråga om betyg, än att ge sig på en allvarligt menad diskussion om att det är av avgörande betydelse för skolresultaten var eleverna råkar bo?

Som att be en magsårspatient svälja plåster

För jag lovar er. Att mixtra med betygsidéer i stället för att ge sig på den verkliga frågan, är lite som att be en magsårspatient svälja plåster. Snart är vi där igen med en ny betygsdebatt, så länge den offentliga sektor som förskola och skola tillhör fortsätter att blöda och aldrig blir frisk.

Under tiden jobbar vi i förskolan på med ett problem som skolministern borde ägna större intresse åt. Varför är det dubbelt så många förskoleklassbarn i dag som har motoriska svårigheter, jämfört med för 15 år sedan? Är det så att ungar nuförtiden vet mer om hur man fingrar på en skärm än hur man greppar en penna? Är det därför de tar med sig sina läs- och skrivsvårigheter långt upp i nian och får f-betyg?

Erik Stenkula, krönikör och förskollärare i Norrköping

LÄS ÄVEN

Den sociala uppdelningen börjar redan i förskolan

Ny studie: Planerad högläsning ovanlig i förskolan

Forskarna: Prioritera högläsning i förskolan

Lyssna på Förskolan här: