Rosengren: Vi går på knäna, hur länge orkar vi vänta på vaga löften?

Sveriges Lärare släppte i slutet av april rapporten ”Slå vakt om folkhögskolan” om läget i svensk folkhögskola. En enkät med över 600 yrkesaktiva folkhögskollärare ligger till grund för rapporten som inte ger någon positiv bild, tvärtom är oron stor för verksamhetens möjlighet att överleva. Någonstans går gränsen för hur stora deltagargrupper vi kan ha i klassrummen, minskad tid till för- och efterarbete och ett minskat kollegialt stöd. 

I detta nummer av tidningen hittar du en intervju med utbildningsminister Mats Persson som minst sagt ger dubbla budskap. Han lyfter folkhögskolan just för dess fria form och möjligheten till en andra chans för många, samtidigt som han inte är beredd att bjuda på något som helst extra i vårbudgeten.

100 miljoner

Det vi hör är att alla måste ta ansvar i dåliga tider och att målet är att hålla nere inflationen, därtill upprepas mantrat att det minsann satsats på folkhögskolan med 100 extra miljoner per år, pengar vi i verksamheten i princip inte ser röken av efter inflation och ett utökat kansli på folkbildningsrådet. Folkhögskollärare är en egen profession inom lärarskrået som kräver sina speciella förutsättningar. Vi har var och en som uppgift att göra våra egna kursplaner, vi måste ha tid att reflektera kring våra deltagares utveckling med våra kollegor och deltagargrupperna kan inte vara större än att vi kan undervisa i dialogform. Jag vet utifrån de många arbetsplatsbesök jag gör att gränsen passerats för länge sedan på många folkhögskolor på flera av dessa punkter och rapporten från Sveriges Lärare stärker den bilden. Många folkhögskolor går just nu igenom processer där organisationen ses över och tajtas ihop. I kampen för att behålla lärartätheten skärs det i andra funktioner vilket i slutändan slår över på lärarna, även detta syns i rapporten.

Avtal ska hållas

Nu har vi ett nytt avtal klart för regionfolkhög­skolorna, ett avtal som liksom rörelseskolornas avtal innehåller en nedre gräns för lönepåslaget på kollektivet men också viktiga skrivningar om lärares arbetstid och balansen mellan lärares arbetsupp­gifter. Vi kan och bör ha åsikter om nivån på löneökningen, men vi ska också lyfta de andra bitarna. Pacta sunt servanda, avtal skall hållas. Frågan är om folkhögskolorna har råd att hålla avtalen på alla punkter och om våra lärare orkar? Det vi vet är att Sverige inte har råd att göra sig av med folkhög­skolan samtidigt som Mats Persson vagt hänvisar till kommande budget. Det är allvar nu Mats, vi måste få räta ut våra böjda knän!

Tomas Rosengren är ordförande på Sveriges Lärare Folkhögskolan.

LÄS ÄVEN

"Folkhögskolan är en överlägsen utbildningsform"