"Folkhögskolan är expert på framtidstro"

Under mina tjugofem år som folkhögskollärare har jag ofta hört skolformens ledare framhäva att folkhögskolan ger utbildning åt de som annars inte skulle ha skaffat sig en. Skoltrötta uppnår behörighet för högskolestudier, utbrända blir behandlingsassistenter, dyslektiker utbildar sig till journalister och så vidare.

  Men är detta verkligen folkhögskolans största bedrift? Rent krasst kan vem som helst skaffa sig vilken utbildning som helst även på en kommunal eller privat gymnasieskola, på Komvux eller på en högskola/ett universitet.

Folkhögskolans styrka är en helt annan, den går mycket djupare och är betydligt mer central för samhällsutvecklingen.

Vi lever i en tid när ”utbildning” blir mer och mer synonymt med ”skaffa sig ett utbildningsbevis”. Yrkeshögskolan går bland annat ut med en annons som säger ”en kort väg till arbete”. Den devisen säger mer än den kanske är medveten om: Utbildning ska gå snabbt och det viktiga är det som händer efter skolan. Jobbet. Pengarna.

Skolan som ett quiz

I dagens samhälle är vi fixerade vid belöningar. Vi spelar mobilspel som ger oss blixtsnabb återkoppling, vi jagar sockerkickar, vi ser till att ständigt få bekräftelse genom notiser på sociala medier. Om utbildningsväsendet går i samma fotspår lever samhället farligt. Om skolan blir en plats där diplomet efter skolgången är det viktigaste, då har skolan slutat vara skola. Då har den förvandlats till ett quiz.

Tecken finns att vi redan är där. På högstadiet och i gymnasieskolan har det blivit viktigt för eleverna att veckovis veta var de befinner sig på betygsskalan och vad de behöver göra för att vandra uppåt på stegen. Lärarna begravs i betygsdiskussioner och bedömningsmatriser.

Här någonstans kan vi kalibrera in folkhögskolans utmaning och samtidigt dess konkurrensfördel.

För det är faktiskt inte dina betyg och din utbildning som ger dig ett människovärde, som får dig att vakna upp varje morgon och energifyllt engagera sig i diverse projekt. Nej, det är din förmåga att tro på framtiden.

I Lars Noréns pjäs Sanning och konsekvens (1989) säger en av karaktärerna: Att beröva en människa hennes framtidstro är som att ta bort stoftet från fjärilens vingar, den kan inte flyga.

Lär människor att flyga

När jag tänker tillbaka på alla studerande som passerat genom folkhögskolans lokaler är det just detta jag fäster mig vid: Hur tron på den egna förmågan har ökat för varje vecka, månad, år. Varför? Därför att stöttning av individen, av individen i gruppen, av gruppen genom individerna, är djupt inbäddat i folkhögskolans dna. Du är inte bara där för att få något, du är också i folkhögskolan för att ge. Och genom att ge blir du bekräftad – i det du kan, i det du inte trodde att du klarade av.

Det är fascinerande när en ung människa som klassats som mindre begåvad i den kommunala skolan dansar igenom matematik 1,2 och 3. Det är lika spännande att se hur en sjuttioårig person får tillbaka livslusten när hon går en skrivarkurs.

Skolan ska ge utbildning, men den ska också lära människor att flyga.

Hans Carstensen, folkhögskollärare och författare.