Nya reformen slår hårt mot historielärare

Historieämnet var en av vinnarna och fick fler undervisningstimmar när regeringen lanserade den nya timplanen. Men när reformen nu börjat gälla ser verkligheten inte lika ljus ut, visar den webbenkät som Historielärarnas förening lagt ut för att se konsekvenserna av den nya timplanen.

– I flera fall rapporterar lärare att skolledningen lagt på tid utöver den undervisningstid de redan hade i sin tjänst. Arbetsdagarna blir längre eftersom ingen annan ämnesundervisning samtidigt tagits bort. När vi svarade på remissen fanns det inte ens i vår föreställningsvärld att det skulle kunna ske, säger Hans Olofsson, ordförande i Historielärarnas förening.

Hittills har drygt 100 lärare med historia som ett av sina undervisningsämnen svarat på enkäten.

– Utgår man från ett elevperspektiv verkar syftet med reformen – åtminstone delvis – ha uppnåtts, även om det faktiska antalet minuter som lagts till tycks skifta en hel del mellan skolorna. Men för lärarna blir det en extra börda när de får mer undervisningstid utöver den de redan har. Att vi får betala för reformen genom merarbete är häpnadsväckande, säger Hans Olofsson.

”Det var inte avsikten med reformen”

Den nya fördelningen av undervisningstid bygger på den förändring i skollagen som innebär att elevens val tagits bort i grundskolan. En annan följd av reformen, som trädde i kraft när höst­terminen startade, är enligt Historielärarnas förenings enkät att stödundervisning har försvunnit i en del skolor. Lärares tid för mentorskap har minskat och i system med tvålärarskap har den ena parten tagits bort.

– Mycket oväntat. Att stödundervisning försvunnit och i stället lagts på helklassundervisning var inte avsikten med reformen, säger Hans Olofsson.

Hans arbetssituation har blivit tuffare

Axel Hultman är SO-lärare på Laröds skola i Helsingborg med historia som ett av sina ämnen. Han undervisar normalt elever i årskurserna 7–9, men i höst har hans arbetssituation blivit tuffare. Förra året hade han lite mer undervisningstid i grupper om 20 elever. I år sker en större del av undervisningen i 30-grupper.

– Jag har fått många fler elever och för första gången på tio år undervisar jag även i årskurs sex. Reformen har ett gott syfte, men det kan bli ganska många baksidor för den enskilde läraren, det märker jag ju själv, säger Axel Hultman.

Framför allt är han kritisk mot hur den nya timplanen implementeras ute i skolorna.

– Huvudmännen behöver tillsätta mer resurser för att klara målen med reformen, men det har de inte gjort.

Historieämnet riskerar att ätas upp

Han hade önskat en tydligare öronmärkning av de nya timmarna så att de med säkerhet tillfaller historieämnet. Nu finns en risk att de äts upp av andra SO-ämnen.

– Jag tror tyvärr att rektor sällan kontrollerar det faktiska utfallet. Eftersom jag undervisar i alla fyra SO-ämnen kan jag styra fördelningen själv, men det är inte alla kollegor som kan. Även den tidigare timplanen medgav en flexibilitet och jag la alltid mer tid på historia för det tar alltid mer tid, säger Axel Hultman.

Han anser att rektor och andra skolledare måste ta en mer aktiv roll i för­delningen av undervisningstiden.

– Många styr lite vagt och ger lärarna i uppdrag att lösa fördelningen på egen hand. Då kan det uppstå besvärliga diskussioner mellan kollegor. Skolledarna måste se över lärarnas tjänster så att ingen får en orimlig arbetsbörda, säger Axel Hultman.