Herlitz: Våga tänk om – gör läsningen central i skolan!
Krönika Jag önskar att vi kunde lyfta blicken lite för att se målet – att skapa läsande, tänkande medborgare – och sedan se hur vi kan nå dit, skriver svenskläraren Karin Herlitz.
Så här en bra bit in i läsåret så har skolvardagen landat. Rutinerna sitter och förhoppningsvis så hopar sig inte rättningshögarna alltför mycket. Skolan debatteras fortfarande flitigt i media och allt som oftast är det läsningen, eller snarare bristen på den, som engagerar mest.
Vi vet att snabbare medier trängt ut fritidsläsandet, och i skolan har tryckta läromedel och skönlitteratur i många fall helt ersatts av en skärm. Vi har en nedslående rapport från Skolinspektionen från 2022 där det bland annat konstateras att elevernas intresse för läsning avtar med åldern och att skolans läsfrämjande insatser också minskar i takt med att eleverna blir äldre. Skolinspektionen konstaterar även i sin rapport att skolor saknar insikt i sina elevers läsvanor och läsintressen, och det blir förstås ett problem när undervisningen ska planeras. I Pisa-undersökningen 2018 svarade 58 procent av eleverna att de bara läser om de måste vilket är otroligt nedslående för oss alla – vad det kan få för konsekvenser för demokratin vågar jag knappast tänka på.
Eleverna uttrycker att de bara läser om de måste.
Jag deltar ofta i diskussioner i det utvidgade kollegiet om hur många sidor i en roman det är rimligt att ge som läsbeting varje vecka. Lärare kämpar för att få ihop sin undervisning och hinna med allt som ska klämmas in, och som vanligt är det läsningen som hamnar utanför, i ett beting.
Läsningen ska ske i klassrummet
Om vi tog oss tiden att göra en läsvaneundersökning så skulle vi se att ungdomarna kommer att få problem med de här betingen. Vi har genomfört en sådan undersökning i min kommun, och svaren ligger i linje med Pisa 2018. Eleverna uttrycker att de bara läser om de måste, och de uttrycker även att det som är svårt med läsning är att komma in i boken och att faktiskt sätta sig ner och läsa. På frågan vad som skulle kunna få dem att läsa mer svarar många saker som ”om nån tog min telefon”, ”om jag fick läsa mer i skolan” eller ”om jag fick hjälp att hitta böcker”.
Jag önskar att vi kunde lyfta blicken lite för att se målet – att skapa läsande, tänkande medborgare – och sedan se hur vi kan nå dit.
Allt det här kan vi hjälpa dem med i skolan. Men så fort vi lägger läsningen i ett beting så tappar vi den möjligheten. Att vi sedan tycker att elever borde klara av att läsa femtio sidor hemma i veckan är en sak – det tycker naturligtvis jag också – men om en stor grupp elever faktiskt inte klarar det så kan vi ju inte fortsätta att planera för det. Jag önskar att vi kunde lyfta blicken lite för att se målet – att skapa läsande, tänkande medborgare – och sedan se hur vi kan nå dit. Jag planerar alltid för att läsningen ska ske i klassrummet. Det betyder inte att jag struntar i annat centralt innehåll, tvärtom faktiskt, jag skapar bara en annan kontext där litteraturen står i centrum. Min poäng? Våga tänk om och gör läsningen central i ditt klassrum – undervisa kring texter och skönlitteratur och låt det bli själva kärnan i din planering.
Vi måste förstå den tid vi lever i och förhålla oss till den, och vi kan inte lägga något så viktigt som läsning som ett beting utanför vår kontroll.
Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium samt författare.
LÄS ÄVEN
Herlitz sex tips: Så skapar vi en läsande skola
Herlitz: Lyckokast med högläsning på gymnasiet
Herlitz: Vi måste sluta lägga så förtvivlat mycket tid på att nöta gamla prov
Herlitz: Inga fler långa texter utan innehåll
