Herlitz: Ofattbart att vi kompenserar bort elevers läskunnighet
Krönika Det är precis som att vi väljer att inte riktigt förstå att de här ungdomarna är verkliga människor. De lever nu och springer snart ut i vuxenlivet med sina vita mössor – utan att riktigt kunna läsa. Vilket oerhört svek av samhället, skriver Karin Herlitz.
Äntligen har ett nytt läsår startat, och de elever som sprang ut med sina vita mössor i juni har nu ersatts av nya, nyfikna sextonåringar. Det är en rolig tid, även om det inledningsvis känns näst intill omöjligt att lära sig alla nya namn.
På min skola, och på många andra skolor, screenar vi alla nya elever. Eleverna gör ett diagnostiskt test i matematik, ett i engelska och så gör de ett läsförståelse- och ett ordkunskapstest i svenska. Resultatet på screeningen i svenska ger ett värde på en så kallad stanine-skala. Kort förklarat är det en skala mellan 1 och 9 där elever som får värdet 4 och uppåt förväntas ha tillräckliga kunskaper för att klara gymnasiets kurser.
Vi har de senaste åren sett en tydlig trend där fler elever landar på ett värde mellan 1 och 3 och färre elever får värdet 7 till 9. De elever som får 1 eller 2 på stanine-skalan har mycket svårt att förstå väldigt enkla texter. Samma elever förväntas på gymnasiet ändå kunna tillgodogöra sig lärobokstexter som är långt mer komplicerade.
För mycket kompensatoriska hjälpmedel
Hur har det kunnat bli så här? Varför är det så många ungdomar som inte riktigt lär sig att läsa under sin skoltid? Jag är övertygad om att de kompensatoriska hjälpmedel som finns sätts in i alltför hög utsträckning i ett alltför tidigt skede under elevernas läsinlärning. De elever som har svårare att knäcka läskoden får idag väldigt ofta tillgång till inläst material – vilket naturligtvis kan avlasta ibland – men de får ingen extra lästräning.
Vi vet att om eleverna inte knäckt läskoden när de istället börjar lyssna så är sannolikheten stor att de aldrig lär sig att läsa. Vi vet också att 98 procent av normalbefolkningen kan lära sig att läsa, men att det kommer att krävas mer tid och träning för somliga.
Varför är det då så viktigt att de faktiskt lär sig att läsa, särskilt om det nu är så svårt för en del? Jo, våra hjärnor är förprogrammerade för att kunna förstå tal, men när vi lär oss att läsa behöver vi programmera om hjärnan, och det följer en mängd positiva bieffekter när du blir läskunnig. Till exempel blir du bättre på kritiskt tänkande och du får bättre slutledningsförmåga. Dessutom får du lättare att se samband mellan olika saker.
”Vilket oerhört svek”
Jag har så svårt att förstå att det inte skrivs mer om detta. Vi förfasade oss när Pisa-resultaten presenterades innan jul – 24 procent av Sveriges ungdomar lämnar grundskolan som funktionella analfabeter – men det är precis som att vi väljer att inte riktigt förstå att de här ungdomarna är verkliga människor. De lever nu och springer snart ut i vuxenlivet med sina vita mössor – utan att riktigt kunna läsa. Vilket oerhört svek av samhället.
Ett problem är att när någon lyfter det ofattbara i att vi faktiskt kompenserar bort läskunnigheten så möts den personen ofta med argumentet att den är funkofob. Vi måste kunna komma förbi det och se att vissa basala kunskaper inte ska kompenseras bort, utan det ska vikas mer tid till träning för att på så vis stötta varje elev i deras läsutvecklingsresa. Sen, när läskunnigheten sitter, då kan ljud användas för att underlätta och kanske spara tid för den enskilda eleven ibland.
Föräldrarna driver på björntjänsten
Jag har pratat med många grundskollärare om problemet med att ljud för tidigt ersätter text i skolan, och de säger att föräldrarna ofta driver på och vill att deras barn ska få inläst material. Jag tycker att vi i lärarkåren då ska fråga: Vill du inte att ditt barn ska lära sig att läsa? Det är ju effekten av detta, och det tror jag inte att föräldrarna alla gånger förstår.
Så, de som vägrar att ge upp när det kommer till elevernas läsutveckling ska inte anklagas för att vara funkofober. De ska hyllas och lyftas som goda exempel. Dessutom måste lärare på alla stadier i skolsystemet se till att de elever som inte kan läsa får träna på det. Det är vår skyldighet, och det måste få kosta mer än licensen till Inläsningstjänst.
Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium samt författare.
LÄS ÄVEN
Herlitz: Elevdriven undervisning är en vansinnig tanke
Herlitz sex tips: Så skapar vi en läsande skola
Herlitz: Utan böcker kommer eleverna inte att läsa
Herlitz: När formen styr skrivandet blir orden tomma på innehåll
