Herlitz: När formen styr skrivandet blir orden tomma på innehåll

Vårterminen är i full gång och slutspurten, inklusive alla nationella prov, är det som återstår av läsåret. Det är många som tränar sina elever inför de nationella proven i svenska, och det är många texttyper att gå igenom. Vi får återkoppling från universiteten om att studenterna skriver sämre än någonsin, och ändå jobbar vi massor med text i skolan. Hur går det ihop?

Det tycks finnas en föreställning om att det finns en mall för alla olika texttyper, och om man håller sig till den mallen så blir texten bra. Det kan liknas vid att följa ett recept i matlagning – om du följer alla steg så har du lyckats. Naturligtvis finns det olika karaktärsdrag i olika texttyper, och dessa förhåller vi oss till när vi skriver. Problemet nu tycks vara att formen många gånger trumfar innehållet, och det får förstås konsekvenser för språket.

Vi måste backa ett steg

När vi undervisar våra elever om hur de ska skriva så måste vi backa ett steg och börja med något annat, innan vi väljer form. Varför skriver jag den här texten? Till vem skriver jag? Vad vill jag uppnå? Vilket budskap vill jag förmedla? Det är först när jag vet svaren på dessa frågor som jag kan börja planera min text och se hur jag bäst strukturerar den. Om jag ska skriva en text där jag vill övertyga andra om att rörelse på schemat kommer att förbättra koncentrationen på de teoretiska lektionerna behöver jag en viss typ av struktur – en där jag visar att jag har vägt för- och nackdelar mot varandra och kommit fram till min övertygelse – gärna uppbackad av experter.

Om jag däremot ska skriva en text där jag lägger fram argument för varför ”Candide” är typisk för upplysningen krävs en annan struktur – jag kopplar roman till epok, och några motargument behövs inte i det här fallet, trots att även denna text är argumenterande i sin karaktär.

Jag tror att om vi vill att eleverna ska bli bättre på att skriva så behöver vi göra tydligt för dem att en text aldrig kan bli bra om det inte finns ett vettigt innehåll. Språket i en innehållslös text blir ofta knackigt eftersom det där drivet i språket, det som får läsaren att vilja fortsätta, saknas. När den som skriver har något att säga faller språket oftare på plats. Jag vet vad jag vill förmedla, och jag har ett mål med det jag skriver – ett mål som är större än att få ner ett givet antal ord på ett papper i någon slags given mall – och då kommer jag lättare att hitta de rätta orden eftersom det blir viktigt.

Prat och tomma ord

Words, words, words säger Shakespeares Hamlet ironiskt och förlöjligar mänskligt prat och tomma ord när han samtalar med Rosencrantz och Guildenstern i akt två i pjäsen med samma namn. En text där formen får gå före innehållet blir just det – tomma ord. Vi måste backa ett steg och se till att innehållet alltid kommer först, vare sig eleven skriver en novell, ett ­reportage eller en krönika, och sedan kommer formen på det sätt som passar just det innehållet.   

Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium samt författare.

LÄS ÄVEN:

Herlitz: Nationella provet bekräftar bara hur dåligt många elever läser