Herlitz: Läroplanen hackar sönder kunskapen i svensk skola

I en tid när larmrapporterna avlöser varandra avseende ungdomars bristande läsförståelse och deras oförmåga att uttrycka sig i skrift försöker vi febrilt lindra symptomen – läs och skriv mer. Det är bra i sig förstås, men problemet löser vi bara om vi tar ett helhetsgrepp om skolans styrdokument.

Ungdomar läser mindre. Ungdomar kan inte längre skriva för hand, och inte heller särskilt väl när de sitter vid datorn. Vi förfasar oss, och det borde vi göra eftersom en bildad och utbildad befolkning är en förutsättning för demokratin. Vi lyckas inte längre förbereda alla ungdomar för vuxenlivet och i paniken söker vi efter nya vägar framåt för att säkerställa att den ljusnande framtiden åter tillhör ungdomarna.

Det är positivt att regeringen satsar pengar på läromedel – det borde vara självklart att alla elever har läroböcker i varje ämne. Det är också positivt att skärmen ibland byts ut mot papper och penna och att fokuset på läsning ökar. Men någonstans skaver det ändå lite – varför diskuteras inte skolans styrdokument i högre utsträckning? När styrdokumenten förändras så förändras även undervisningen, det är givet. Frågan idag är hur vi har kunnat acceptera att kunskap reducerats till en samling avbockningsbara mål? Och hur kan vi sedan bli förvånade när elever inte klarar av att läsa en hel roman eller skriva en begriplig text när de kommer till universitetet?

Stressad tillvaro

Skolan har slutat att vara platsen där läraren har utrymme att undervisa och eleverna möjlighet att lära på grund av alla tester och prov som ska bevisa att eleverna har nått en viss nivå i betygskriterierna. Lärare och elever för en stressad tillvaro i skolan idag. Elever brottas med psykisk ohälsa och lärare springer in i väggen när de försöker hinna med allt som ska bockas av. Skolverkets bedömningsinstruktioner till de olika nationella proven bidrar till denna stress eftersom de visar att lärare nogsamt ska titta på varje del och värdera den som något eget innan en helhetsbedömning görs. Helhetsbedömningen är alltid summan av de olika delarna.

Kunskap fungerar inte så. Aldrig har helheten varit summan av olika delar, och detta har lärare i alla tider vetat. Kunskap kan inte hackas upp och malas ner till små enheter som ska bedömas var för sig utan det är helheten som är nyckeln här. Man kan inte läsa en roman och se varje kapitel som en egen enhet utan sammanhang. Man kan inte skriva en text som består av olika delar om man inte förstår varför man skriver – vad som ska förmedlas – och till vem. Ändå är det verkligheten för många lärare idag – fokus på varje lite del och den viktiga helheten blir sekundär. Vad spelar det för roll om en text har korrekta referenser och en inledning som introducerar ämnet när eleven inte har en aning om varför texten skrivs och vem som ska läsa den?

Vi måste få undervisa igen!

Om vi på riktigt vill vända trenden i skolan och återigen skicka iväg studenter med vita mössor och massor av kunskaper så är det här vi behöver börja. Lärarna behöver få undervisa igen och inte hela tiden känna sig tvingade att testa små fragment för att ha ”ryggen fri” vid betygssättning. En lärare som undervisar sina elever märker snabbt vad de kan och vad de behöver mer undervisning i. Eleverna kan koncentrera sig på att tillägna sig kunskap istället för att jaga olika bokstäver i olika typer av examinationer. En elev med gedigen kunskap kommer att förstå vikten av den och vilja lära sig mera. En elev som förstår syftet med att uttrycka sig i olika situationer kommer i högre utsträckning att kunna skriva innehållsrika texter med ett mer precist språk.

Den litterära karaktären Tummen i Per-Anders Fogelströms Mina drömmars stad drömmer om en revolution i industrialiseringens tid i Stockholm, en revolution som ska leda till en bättre framtid för stadens arbetarklass. Jag, och många med mig, drömmer också om en revolution, en som leder till att kunskap återigen uppvärderas i skolan och där eleverna förstår att meningen med skolan är mer än att lyckas på ett enskilt prov. För att nå dit behöver läroplanen ses över ordentligt och den fragmentariska synen på kunskap måste ge vika för en kunskapssyn som är holistisk.

Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium samt författare

LÄS ÄVEN

Herlitz: Lyckokast med högläsning på gymnasiet

Herlitz: Vi måste sluta lägga så förtvivlat mycket tid på att nöta gamla prov

Herlitz: Inga fler långa texter utan innehåll

Förödande många elever har aldrig läst en bok