Herlitz: Galet att plocka bort läsningen bara för att den är svår
Krönika Äntligen har debatten om ungas alarmerande svaga läsförståelse tagit fart! Vi är många lärare som har ropat i många år men inte riktigt fått gehör. Kanske vänder det nu, skriver Karin Herlitz.
Jag läste Lotta Edholms debattinlägg på Vi Lärare och jag är försiktigt optimistisk. Edholm skriver att det är dags att göra upp med 90-talets dåliga reformer, den överdrivna tron på inkludering samt med de charlataner som skor sig på svensk skola. Gott så. Jag väljer att tolka det som att de riskkapitalbolag som varje år delar ut miljoner till sina ägare är charlatanerna som Edholm pratar om eftersom få saker har påverkat, och fortfarande påverkar, den svenska skolan så mycket som friskolereformen. I dess kölvatten ser vi bland annat betygsinflation och lägre kunskapsnivåer hos våra ungdomar. Vinstintresse är en dålig grund om tanken är att skapa förutsättningar för en bra skola med fokus på kunskapsutveckling, så det känns bra att vi ska göra upp med de charlatanerna.
”Har avfärdats som funkofob”
Utöver friskolereformen finns det flera andra anledningar till det gigantiska problem vi ser idag i form av unga människor som inte kan läsa. Under många år har en av våra skolmyndigheter, SPSM, basunerat ut att om läsningen ställer sig i vägen, som ett hinder, för inlärning så ska hindret, det vill säga läsningen, plockas bort. Det går lika bra att läsa med öronen: det har varit SPSM:s devis. Den lärare som har känt sig tveksam till det har avfärdats som funkofob – den nya tiden kommer med nya möjligheter och svårt blir plötsligt farligt eller problematiskt i någon bemärkelse och behöver plockas bort. Det är också klart billigare att ge eleven som inte kan läsa inläst material än att vika tid med en speciallärare flera gånger i veckan för att nöta läsning, men det incitamentet till att fasa ut läsningen har inte debatterats särskilt mycket alls.
Läskunnighet före ämnesstoff
Jag anar i Edholms artikel att hon är intresserad av att på riktigt vända trenden vilket är glädjande på alla sätt och vis, men jag hoppas att hon då ser till att prata med lärare – många lärare – för att ta del av de erfarenheter som de har och vilka problem de möter i sitt dagliga arbete. Det räcker inte med att justera felen i lärarutbildningen samtidigt som man försöker göra den attraktiv för toppstudenter eller att förändra förutsättningarna för de elever som lär sig att läsa just nu. I skolsystemet har vi en mängd elever som inte har lärt sig att läsa ordentligt, och lärare måste få mandat att sätta läskunnigheten före ämnesstoffet – det viktigaste måste vara att rädda de elever som vi stöter på högre upp i årskurserna som ännu inte kan läsa. Om man på riktigt vill förändra så behöver lärarna plockas in i förändringsarbetet.
En sista sak som jag vill skicka till skolministern är: bra undervisning tar tid. Det går inte att leverera god undervisning om det inte ges möjlighet till förberedelse och efterarbete av varje lektion. Lärarnas arbetstid måste på ett tydligare sätt regleras så att fokus återigen ligger på kunskapsuppdraget.
Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium samt författare.
LÄS ÄVEN
Herlitz: Jo, vi lärare har faktiskt ett val
Herlitz: Så blir läsningen ännu mer central i undervisningen
Herlitz: När formen styr skrivandet blir orden tomma på innehåll
Herlitz: Nationella provet bekräftar bara hur dåligt eleverna läser
