Friberg: SO-undervisningen äter inte längre upp mig
Krönika Numera känner jag att jag äger min SO-undervisning. Det är inte SO-undervisningen som långsamt äter upp mig med hull och hår, skriver högstadieläraren Emilia Friberg.
Senare i år kommer jag att fira 10 år som yrkesverksam lärare. Jag tillåter mig därför att bli sentimental och tänka tillbaka till mina första år som lärare. Jag ska dock försöka göra det utan att glorifiera eller måla upp spöket praxischocken mattsvart på väggen i XXXL-format.
En av de största utmaningarna för mig var ämnesmetodiken i SO-ämnena. Jag var inte redo. Svenskan var mycket lättare att undervisa i även om rättningsbördan är en utmaning varenda gång som en skrivuppgift lämnas in. Det är det fortfarande trots mer erfarenhet i bagaget. I svenska och svenska som andraspråk (som jag också är behörig i) flöt undervisningen på betydligt enklare. Jag upplevde svenskämnena som mer elevaktiva.
”Historia är ett gigantiskt ämne”
I SO-ämnena däremot var det jag som skulle prestera genom att leda, ge eleverna kunskap och hålla långa genomgångar. På den tiden var jag dessutom enbart behörig i ett av fyra SO-ämnen. Men att vara behörig i historia kändes då som att det varken gjorde till eller från. Historia är ett gigantiskt ämne, särskilt för den som är nybörjare som lärare.
Det fanns en tid när jag sa ifrån vid tjänstefördelningen att undervisa i SO-ämnena för jag orkade helt enkelt inte. Sju undervisningsgrupper i svenska och sva kändes betydligt mer hanterbart, även om det numera aldrig är en tjänst som jag skulle acceptera. Jag dog nästan rättningsdöden varenda vecka. Trots det så kändes det som en lättare uppgift att ta sig an.
När jag möter lärarstudenter i mitt uppdrag som VFU-handledare är det tydligt från universitets sida att det är min uppgift som handledare att lära studenterna metodiken. Hur VFU-handledare, som sällan får tid till sitt uppdrag att handleda lärarstudenter inom ramen för sin ordinarie lärartjänst, ska hinna det är en annan diskussion. Det ställer oerhört höga krav på oss som tar emot morgondagens lärare och kollegor.
Mer än bara långa genomgångar
Jag brukar berätta för lärarstudenterna om hur jag i min tidiga lärarkarriär inte ville undervisa i SO-ämnena och sedan genom praktisk undervisning försöka visa på hur SO-undervisning kan innehålla betydligt fler komponenter än att bara jag håller långa genomgångar framme vid tavlan.
Genomgången är viktig och eleverna gillar mina genomgångar. De blir dock sällan bra om de får svälla ut mer än 15–20 minuter. Då tröttnar både jag och eleverna på min röst. Sen kommer andra moment in där eleverna arbetar mer självständigt.
Numera känner jag att jag äger min SO-undervisning. Det är inte SO-undervisningen som långsamt äter upp mig med hull och hår.
Emilia Friberg är högstadielärare i SO-ämnen och svenska på Västra Stenhagenskolan i Uppsala.
LÄS ÄVEN
Friberg: Hur avgrundsdjup är läskrisen egentligen?
Friberg: Varför inte undervisa ett SO-ämne per läsår?
Friberg: Nationella prov i SO är ett ångestframkallande lotteri
