Friberg: Ibland behöver eleverna bara få njuta av ett biobesök
Krönika I början av min lärarkarriär ville jag ofta göra en uppgift i samband med ett bio- eller studiebesök, men numera får upplevelserna tala mer för sig själva, skriver högstadieläraren Emilia Friberg.
Efter de tragiska händelserna i Örebro har jag känt många blandade känslor kring att jobba som lärare. Allra mest har det känts surrealistiskt och dystopiskt. För några dagar sedan var jag på skolvisning på bio tillsammans med en kollega och två klasser. Jag känner mig tacksam att jag kan åka i väg med eleverna.
Jag och min kollega konstaterade på bussen tillbaka till skolan. Att biobesök har blivit en klassfråga. Allting blir dessutom dyrare. Då känns det ändå fint att skolan kan kompensera lite och att eleverna kan få se en film på bio tillsammans med sina klasskompisar. Nu skulle jag kunna skriva något bittert om att skolan misslyckas med de kompensatoriska uppdraget, men jag hoppar över det just nu för att inte höja mitt blodtryck när jag ändå har sportlov.
”Mentala blockeringar”
Kulturupplevelser kostar ju inte alltid. Jag har varit med eleverna på konstmuseum och besökt domkyrkan. Båda dessa aktiviteter är avgiftsfria för allmänheten. Ibland består dock barriären inte av ekonomiska hinder. Utan det är mentala blockeringar som gör att en inte tar sig i väg till den typen av kulturinstitutioner.
Eleverna kanske inte alltid uppskattar alla mina upptåg och utflykter. Men jag tycker att det är viktigt att visa att det inte krävs att en tillhör någon så kallad kulturelit för att gå på en konstutställning eller besöka ett museum.
Likt många andra lärare så håller jag alltid ögon och öron öppna. Finns det något som kan berika min undervisning? Rektor är oftast positiv, speciellt om det är något som är gratis. Ibland blir det verkligheten som kommer in i klassrummet som till exempel vid ett forskarbesök eller ett politikerbesök. Andra gånger lämnar vi klassrummet för att bege oss ut i verkligheten.
I början av min lärarkarriär ville jag ofta göra en uppgift i samband med ett bio- eller studiebesök, men numera får upplevelserna tala mer för sig själva – även om vi pratar om det vi upplevt.
Examinerande uppgifter i alla ära men ibland måste väl även eleverna bara få njuta av ett biobesök.
Emilia Friberg är högstadielärare i svenska och SO-ämnen på Västra Stenhagenskolan i Uppsala.
LÄS ÄVEN
Friberg: Hur avgrundsdjup är läskrisen egentligen?
Friberg: Önskar att jag slapp ”teach for the test” i vår
Friberg: Elevernas agg mot läsning är dystopiskt
Friberg: SO-undervisningen äter inte längre upp mig
Friberg: Varför inte undervisa ett SO-ämne per läsår?
Friberg: Nationella prov i SO är ett ångestframkallande lotteri
Friberg: Därför vägrar jag berätta vilken amerikansk presidentkandidat jag föredrar
