Krönika Jag förstår inte varför illusionen om den demokratiske och ”snälla” diktatorn är så lockande. Men mina elever är inte ensamma, skriver högstadieläraren Emilia Friberg.
POFF! så stod han där i matsalen igen, illusionen – drömmen om den demokratiske diktatorn. Jag sitter i matsalen, äter min pedagogiska lunch och njuter av att årets första skolvecka snart är slut. Jag har precis avslutat samtalet med en elev och hoppar vidare till nästa elevgrupp. De pratar politik och jag lyssnar i godan ro. Jag lyssnar och ställer någon fråga. Det är trevligt. Inte ont anande så händer dock något som jag inte hade väntat mig.
POFF! BANG! BOOM! ”Skulle Sverige inte vara bättre om vi hade en diktator?!”, säger en av niondeklassarna. Sedan börjar samma elev att presentera sin vision och tillvägagångssätt för att hen ska bli Sveriges nästa diktator. Jag invänder givetvis och argumenterar emot. Jag använder stora delar av den retoriska verktygslådan. Pekar på brister i elevens argumentation. Förhoppningsvis så är hen till viss del ute efter att försöka provocera mig, men jag kan inte vara säker på att det bara handlar om det.
Skeptiska till det politiska systemet
Jag förstår inte varför illusionen om den demokratiske och ”snälla” diktatorn är så lockande. Men mina elever är inte ensamma. Det går att läsa i Generationsrapporten 2024 från Ungdomsbarometern att ”Gen Z” är mer skeptiska till det politiska systemet. De känner att politikerna inte levererar och därmed att demokratin som system i förlängningen inte heller gör det.
Det ställer stora krav på politikerna om de inte vill att demokratin ska hamna ännu mer på dekis. Det ställer dock även stora krav på skolan som samhällsinstitution. Vårt demokratiuppdrag är tydligt. Jag ser det som en viktig del av ryggraden när jag läser styrdokumenten.
Jag får gå tillbaka till ritbordet. Jag menar till skrivbordet i lärarrummet och fundera på hur jag kan jobba vidare med att få mina elever att förstå att den demokratiske diktatorn är just en illusion. Få honom att bli just ett spöke och inte en utopi.
Det här är en tanke att hålla kvar vid inför ett kommande tema i SO-undervisningen i årskurs nio där vi bland annat ska jobba med internationell politik, hotbilder och konflikter. För även om den otrevlige illusionen är ihärdig så är även den här läraren det.
Emilia Friberg, högstadielärare i SO-ämnen och svenska på Västra Stenhagenskolan