Krönika Vart är vi på väg när elever som är högpresterande och vill gå studieförberedande program på gymnasiet har ett så stort agg mot läsning? Det är kanske vi som snart lever i en postapokalyptisk dystopi, skriver svenskläraren Emilia Friberg.
Just nu har jag ett tydligt fokus i min svenskundervisning. Det är läsning, läsning och ännu mer läsning. Det är en högläsningsbok, en dystopisk roman att läsa som läsläxor, och litteraturhistoria.
En kollega … jag menar fågel … har viskat i mitt öra att eleverna ska uttryckt en viss frustration över att vi jobbar med flera böcker just nu. ”Skjut mig”, ska en av eleverna ha viskat till den lilla fågeln. Min kollega tog ett samtal med eleverna om varför läsning är viktigt trots att det inte alltid är kul och det är jag väldigt tacksam för. Om vi ska få bukt med läskrisen så krävs alla insatser och ingen strid är för liten att ta.
”Läsning kan ta emot”
Jag har inte frågat men jag misstänker starkt att eleverna klarar av att följa två olika serier på någon av streamingtjänsterna parallellt. Jag tror därför inte att det egentliga problemet är att vi just nu jobbar med olika böcker på svenskan som gör att skon klämmer utan det är läsningen i sig.
Läsning kan ta emot men jag känner bara: kom igen! Jag tyckte inte heller att det var kul när min svensklärare Görel tvingade mig att läsa ”Utvandrarna” av Wilhelm Moberg på två veckor när jag gick i åttan. Mitt 15-åriga jag uppskattade inte detta storverk i den svenska litteraturhistorien. Dialogerna på småländska och det ålderdomliga språket talade inte alls till mig, trots det så läste jag. Det var bara att tugga i sig och läsa.
”Postapokalyptisk dystopi”
Vart är vi på väg när elever som är högpresterande och vill gå studieförberedande program på gymnasiet har ett så stort agg mot läsning? Det är kanske vi som snart lever i en postapokalyptisk dystopi.
Jag kan förstå att en inte gillar en specifik bok eller genre men det här motståndet är större och starkare. Det angriper själva förmågan och viljan att läsa. Fundamentet. Vart är vi egentligen på väg?
Emilia Friberg är högstadielärare i svenska och SO-ämnen på Västra Stenhagenskolan i Uppsala.
LÄS ÄVEN
Friberg: Elever drömmer om en demokratisk diktator
Friberg: SO-undervisningen äter inte längre upp mig
Friberg: Hur avgrundsdjup är läskrisen egentligen?
Friberg: Nationella prov i SO är ett ångestframkallande lotteri