Friberg: Därför vägrar jag berätta vilken amerikansk presidentkandidat jag föredrar
Krönika Den lärare som ständigt upprepar vikten av att hänga med i världsutvecklingen och nyhetsrapporteringen vill sedan förhålla sig neutralt. Jag kan förstå att det är en ekvation som är svår att få ihop för tonåringar, skriver SO-läraren Emilia Friberg.
”Emilia, kan du inte bara säga vad du tycker!?” utbrister en frustrerad niondeklassare i matsalskön när jag inte vill berätta vilken amerikansk presidentkandidat som jag föredrar.
Det är inte ovanligt att jag nästan biter mig i tungan och väger mina ord på guldvåg innan jag uttalar mig i klassrummet. Ju äldre högstadieleverna blir ju mer nyfikna är de på vad jag som privatperson tycker och varför jag tycker som jag gör. Till några av mina elevers frustration gör jag allt jag kan för att hålla mig innanför läroplanens box när jag är i tjänst. Det är läraren Emilia som undervisar och vad jag anser som privatperson är ju helt irrelevant.
”Mina åsikter är överflödiga”
Jag ska öva eleverna i att bygga upp egna resonemang och ta ställning kring olika frågeställningar och dilemman. Det är eleverna som ska vända och vrida på argumenten. Jag stöttar gärna dem i att utveckla dessa förmågor och bidrar med den kunskap som de behöver för att kunna göra det. I övrigt så är ju mina åsikter överflödiga. Trots det så är eleverna nyfikna och vill veta vad jag tycker om allt från politiska utspel, ekonomi, kändisars uttalanden, till vilket fotbollslag som är bäst.
Aktuella samhällsfrågor dyker upp i deras digitala flöden. Vem som helst kan basunera ut sina åsikter. Den lärare som ständigt upprepar vikten av att hänga med i världsutvecklingen och nyhetsrapporteringen vill sedan förhålla sig neutralt. Jag kan förstå att det är en ekvation som är svår att få ihop för tonåringar.
Förflutet som fritidspolitiker
Eleverna vet att jag är samhällsintresserad och till och med har ett förflutet som fritidspolitiker. Det är väl antagligen de erfarenheterna som gör att jag håller extra hårt på min neutralitet när jag står framme vid tavlan i klassrummet. I min yrkesutövning kan jag både hylla och kritisera såväl liberalism, konservatism som socialism.
Eleverna får gärna och ska ha åsikter om min undervisning men de ska inte behöva oroa sig för att den är färgad. De ska veta att jag har skolans värdegrund i ryggen men that’s it.
Kommer jag fortsätta att få frustrerade kommentarer från elever ibland när jag vägrar uttrycka min personliga åsikt? Ja, med all säkerhet. De gångerna är det dock skönt att jag med gott samvete kan gömma mig bakom yrkesetiken.
Emilia Friberg, högstadielärare i SO-ämnen och svenska på Västra Stenhagensskolan i Uppsala
LÄS ÄVEN
Friberg: Nej, SO är inte ett ämne
”Skojbråken gör mig oändligt trött”
Experterna: Viktigt perspektiv glöms bort i läskrisen
