Ryggradsreflexen är att slå bakut, varför ska vi behöva gå över ån efter vatten, varför skulle våra elever läsa mer för att Bianca Ingrosso eller Zlatan Ibrahimovic publicerar en bild där de läser? Och så minns jag, skriver svenskläraren Nina Cronee.

Boken jag rekommenderade till klassen för någon månad sedan ligger på bänken bredvid en av de där eleverna som ”aldrig i livet” skulle läsa frivilligt. Vad kul tänker jag och formulerar ett segermeddelande till kollegan i huvudet där jag berättar om att jag lyckats nå fram. Jubelrop! Just innan jag trycker på skickaknappen hör jag eleven berätta för en klasskamrat att Kylie Jenner tipsat om boken. Aj.

Jag och mina kollegor diskuterar ständigt hur vi ska få våra elever att vilja läsa. Är svaret verkligen att en kändis lägger upp en bild på sociala medier för att den frågan ska få en lösning?

Vill att de ska läsa för läsningens skull

Barn gör inte som vi vuxna säger, barn gör som vi vuxna gör. På vår skola jobbar vi aktivt med att vara läsande förebilder för våra elever. Under läsåret har vi läsveckor där varje lektion, oavsett ämne, inleds med minst femton minuters läsning. Eleverna får läsa självvald bok och det avslutas inte med att eleverna ska producera något för att bevisa att de läst. Vi vill att de ska läsa för läsningens skull, inte för vår. Lite beroende på årskurs får de ungefär tjugo lektioner under en läsvecka där de har alla förutsättningar att komma in i den värld de håller i handen, spegla sin egen situation eller öppna fönster mot nya vyer. En del hinner till och med börja på en ny bok.

Vi lärare läser också. Det är uttalat från vår skolledning att detta inte är tid då vi ska ”passa på” att svara på mejl eller fylla i matriser. Ordspråket visar sig stämma: I de klassrum där lärarna läser, läser eleverna. Så enkelt är det.

Flera rapporter visar att barn och unga läser mer i hem där deras föräldrar läser (Lärarstiftelsen, 2023) eller om kompisar eller idrottsprofiler gör det (Kulturrådet, 2015). Artikeln ”Coolt att läsa romaner när kändisar gör det” i Dagens ETC lyfter hur sociala medier på senare år påverkat tidigare icke-läsare och att det blivit en statussymbol att läsa modern skönlitteratur. Wow! Att vi inte tänkt på det tidigare. Vad är universitetsutbildade lärare mot Hollywoodkändisar? Vad är argument om ökat ordförråd, bättre koncentration och ökad empati mot att kunna lägga upp en bild på sociala medier att jag läser samma titel som en Kardashian?

Borde jubla. Förmår inte riktigt än.

Ryggradsreflexen är att slå bakut

Jag förespråkar läsning så ofta jag kommer åt och ägnar ganska mycket tid till att leta efter böcker, ibland bara brännande stycken ur en roman eller en inledning som kommer väcka intresse. Min undervisning är varierad och jag är aldrig rädd för att testa nya saker. Trodde jag. Tills en timme innan arbetsåret slutar och sommaren ska ta vid. Då kommer min självbild på skam.

Sommarlunchen är intagen, sommarpresenten från chefen (en bok!) är utdelad och vi önskar varandra en trevlig semester. Min kollega tar mig åt sidan och frågar om vi inte ska försöka få tag på några idrottsprofiler till hösten, som eleverna ser upp till och be dem spela in en videohälsning där de uppmuntrar till läsning.

”De kan kanske berätta varför det är bra att läsa.”

Min kollega har, precis som jag, redan alla skäl till varför läsning är bra inristat i hjärtat, nästintill tatuerat i pannan – och alltid uttalat i våra klassrum. Men ändå tänker hon att det inte räcker. Att våra elever nog skulle läsa mer om en kändis sa det till dem. Ryggradsreflexen är att slå bakut, varför ska vi behöva gå över ån efter vatten, varför skulle våra elever läsa mer för att Bianca Ingrosso eller Zlatan Ibrahimovic publicerar en bild där de läser? Och så minns jag. Det var ju precis det som hände tidigare i vår.

Istället för att jubla och känna festivalstämning förflyttas jag till en minnesstund för vår profession. Pukor och trumpeter överröstas av orgelmusik i moll. Läraregot sjunger klagosång.

Det viktiga är att de läser

Men varför? Skärp till mig: Vem är jag att säga vilken förebild som är bättre än någon annan?

Läsare skapar läsare. Och om mina elever läser – oavsett vem de har som förebild – så kommer ju de i sin tur vara förebild för någon annan.

Jag kanske ska fundera över att kontakta någon idrottsprofil som kollegan föreslog, eller någon annan kändis mina elever följer på Tiktok eller Youtube och be om ett samarbete. Vi ska läsa Ondskan i höst. Kanske kan jag få Zlatan att tipsa om den?

Det viktiga är inte att mina elever läser för att jag säger att de ska läsa. Det viktiga är att de läser.

Jubel!

Nina Cronee är högstadielärare i svenska och engelska på S:t Olofs skola i Sigtuna.

LÄS ÄVEN

Fem böcker om lärare som tar dig ut i världen i sommar

Här är Skolverkets första förslag på läslistor i skolan

Lättlästa texter tar allt större plats i skolan

Sandström: Därför vägrade eleven släppa min bok

Så öppnar han dörren till Fröding och Boye