Boberg: I höst kommer jag gå emot min egen övertygelse som svensklärare

Uthållighet, fokusväxling och snabba reflexer. Det låter som en idrottstränares ord inför träning eller match. Men dessvärre så landar mina tankar i att det här är vad som faktiskt krävs av eleverna för att klara läsförståelsedelen i de nationella proven i vår. 

”Få dem att läsa Karin.”

Det var orden jag möttes av på klingande skånska när jag på vingliga nyexaminerade ben tog mig an svenskläraruppdraget för första gången. Orden kom från erfaren kollega som ville hjälpa mig. Jag kunde inte annat än att ta till mig det enkla och konkreta rådet. Kollegan var inte bara erfaren utan engagerad som få i att uppmuntra eleverna i läsandets konst. Äpplen, sånger och en och annan sko var knep man observerade gluttandes in i klassrummet.

Dessvärre inte det som testas

Att få eleverna att läsa, förstå vad de läser och verkligen känna glädje inför mötet med litteraturen har sedan dess varit min ledstjärna i svenskämnet. Men – och nu kommer vi till punkten där jag avslöjar varför denna text överhuvudtaget skrivits – det är ju dessvärre inte det som behövs när eleverna ska ta sig an och klara ett nationellt prov i svenska.

Att få eleverna engagerade i läsningen görs bland annat genom att samtala om litteraturen. Att arbeta med förförståelse och ge sammanhang i tid och rum för att få eleverna att ta till sig litteratur som med stigande ålder blir allt mer utmanande är dessutom jättekul. Men jag börjar dessvärre allt mer komma till insikt att det inte är vad jag nu ska göra med mina elever när höstterminen drar igång och jag tillsammans med mina nior ska ta mig an de sista bitarna i läroplanen.

Vi måste träna på att läsa stora mängder text, helst utan någon som helst förförståelse på kort tid, vi måste träna uthållighet, vi måste träna fokusbyte och vi måste träna på att hitta exakt rätt svar som visar att vi förstått rätt i texten. 

Vi måste helt enkelt träna för att eleverna ska klara att genomföra de nationella proven. Precis tvärtemot min egen övertygelse om hur jag tänker att läsförståelse ska tränas. 

Men såvitt jag kan se testar läsförståelsedelen i det nationella provet elevernas förmåga till uthållighet, fokusbyte och att snabbt kunna ta rätt beslut bland de val som finns snarare än faktisk läsförståelse.

Borde inte vara såhär

Så i höst får det bli mer uthållighetsträning än faktiskt läsförståelse. Mer fokusbyte än att låta läsandet ta tid för att eleverna verkligen ska förstå ett innehåll på djupet. Mer reflexträning för att de ska våga lita på sin första instinkt och ta ett snabbt beslut utan att tänka för länge på om det var rätt eller inte.

Jag kommer börja med något jag tror jag tänker kalla snabbläsningar där eleverna utan förförståelse får möta olika typer av texter. Bara för att träna på att möta mycket text på kort tid. Det kvider i mitt eget läshjärta av blotta tanken. 

Jag tycker själv det är svårt att snabbt plöja stora mängder text för att därefter svara på några exakta frågor – byta fokus och göra om samma sak igen. Jag vill ha tid på mig att komma in i ett innehåll och låta förståelsen få ta tid. Och det är precis så jag egentligen vill jobba och låta mina elever möta litteratur och innehåll. Det är ju det som ger de stora och bestående läsupplevelserna. När jag lär mig av det jag läser, när texten fördjupar mina tankar och vidgar mina vyer.

Vi ska inte träna eleverna för att klara prov, det är min fasta övertygelse. Vi ska träna för att verkligen lära oss och förstå. Men hur ska jag förbereda mina elever inför en vårtermin full av prov där helt andra förmågor faktiskt avgör om de får ett önskvärt resultat eller inte?

Karin Boberg är lärare i svenska och SO-ämnen på Malmsjöskolan i Botkyrka.

LÄS ÄVEN

Boberg: Där och då känner jag – vilket jobb jag har!

Boberg: Därför fortsätter vi lärare att vattna våra blommor

Boberg: Boken som får föräldrar att höra av sig med hejarop

Boberg: Tuff utmaning när man inte går igång på ämnesinnehållet