Att tröskeln är så låg innebär att övningen verkligen kan göra stor skillnad för några av eleverna resten av terminen, skriver svenskläraren Karin Boberg.

”Ska vi skicka dem också?”

”Klart vi ska, jag har 100 frimärken att hämta ut från expeditionen. Här ska skrivas.” 

Vad nu då tänker ni? Jo, en återkommande uppgift jag ger mina elever så här i uppstartstider är att låta dem skriva brev. Nej, inte så att eleverna skriver till mig och berättar om sig själva utan vi skriver brev till vem som helst.

Vem blir inte glad av att få ett handskrivet brev där du tagit dig tid att skriva något till just dem och kanske avsluta med en fråga? Sen är ju faktiskt just brevskrivande, även om de numera oftast är digitala, ett oerhört viktigt steg till självständigheten och vuxenlivet när det första jobbet ska sökas. Så att kunna skriva ett brev och göra det korrekt är en viktig kunskap att ha. Inte vill du att just ditt ansökningsbrev sållas bort för att du inte gjort det som förväntas? Att få tycka till och föra fram ett budskap är ju också en viktig del av att leva i en demokrati. Så att skriva brev är en bra kunskap att ha. Exakt det säger jag till mina elever och sedan är vi igång.

”Tröskeln är väldigt låg”

Övningen är tillgänglig för alla, tröskeln är väldigt låg. Det är troligen därför den passar extra bra i början av terminen och när det är nya elever som jag behöver lära känna. Det är lätt att göra rätt eftersom det finns en mall som alla måste följa. Ett brev behöver ju faktiskt se ut på ett visst sätt om det nu är ett brev vi ska skriva. Att tröskeln är så låg innebär att övningen verkligen kan göra stor skillnad för några av eleverna resten av terminen.

”Titta vad du kan, det här gick ju hur bra som helst.” 

Hälsningsfrasen ska sitta där den sitter. De första artighetsraderna ska vara på plats i början av brevet och datumet, ja det har en särskild plats även det. Avslutningsfrasen behöver ju vara på slutet och en fråga innan dess.

Karin har fina brevpapper och ett gäng fina pennor. Eleverna behöver bara en mottagare.

Handskrivna juveler jag har kvar

Jag minns själv så tydligt att jag just i mellan- och högstadieåldern skrev brev. Jag tog mod till mig och skrev brev till mina idoler som Jonas Gardell, Shakespears sisters och sångaren i Dive. Och tänka sig: jag fick svar. Handskrivna juveler som jag har kvar än idag. 

Brev som jag tar med och läser upp för eleverna.

Just där brukar första kontrollfrågan dyka upp:

”Va! Ska vi skicka dem också?”

”Får jag skriva till vem jag vill?”

”Får jag skriva till kungen?”

Ja, du får skriva till vem du vill. Kungen och de övriga i kungafamiljen är faktiskt rackarns snabba på att svara dessutom, det vet jag av erfarenhet. Skriv till farmor eller kanske till en vän. En idol från din favoritsport eller kanske till en av Idolerna i programmet. 

Först gör vi en kladd och bestämmer vad som ska stå. Sen beslutar vi vilket brevpapper som ska användas. Därefter kommer det ofta riktigt svåra momentet (vilket förundrar mig varje gång) att skriva en adress på ett kuvert. Få stunder under skrivandet är så pulshöjande för mig som vuxen i rummet som just det här momentet. Jag far runt som en iller för att svara på frågor, guida eleverna till rätt hörn på kuvertet och visa var man kan söka efter en adress.

”Postnummer, vad är det?” undrar en elev.

”Varför måste det stå i det högra hörnet?” frågar en annan.

”Hur hittar jag en egentligen en adress?” säger en tredje.

Agnetha Fältskog svarade i ilfart

Sen frimärke på och vi lägger breven på lådan. Därefter börjar väntandet. Jag har nu gjort det här ett flertal gånger med olika grupper och det dröjer inte länge innan det första svaret kommer. Kungahuset är snabba. Men även en storhet som Agnetha Fältskog svarade i ilfart, både med autograf och en hälsning till elevens mamma. Statsministern tog sig tid att svara och en hockeyidol till och med skänkte sin klubba för eleven att hämta i ishallen. En elev kommer fram och viskar: ”Farmor blev jätteglad.”

Ja, en sann hit är det. Kul att göra och kul att få snabb respons.

Jo, vi ska skriva brev och självklart ska vi skicka dem också.

Karin Boberg är lärare i svenska och SO-ämnen på Malmsjöskolan i Botkyrka.

LÄS ÄVEN

Boberg: Därför drar jag i handbromsen på svenskan

Boberg: Där och då känner jag – vilket jobb jag har!

Boberg: Tuff utmaning när man inte går igång på ämnesinnehållet

Boberg: Boken som får föräldrar att höra av sig med hejarop

Boberg: Så kan rätt musik vid starten lyfta hela lektionen