Sandström: Varför läser vi så förtvivlat lite i skolan?

Alla är eniga – att rusta eleverna med god läsförmåga är en av skolans viktigaste uppgifter. Hur kan det då komma sig att en majoritet av grundskolans elever uppger att de bara läser en sida skönlitteratur under en skoldag? En del av svaret finns sannolikt i skolans styrsystem och oreglerade skola där anslag för bibliotek och läromedel minskat kraftigt. Andra faktorer kan vara digitalisering, individfokusering och extra anpassningar som paradoxalt nog ofta leder till reducerad undervisning i flera avseenden.

Men kan det också bero på att svenska har blivit ett ämne om allt möjligt? Jämför med matematikens distinktioner inom områden som algebra, geometri och aritmetik eller historians medeltiden, stormaktstiden och Förintelsen. Skönlitteratur har en undanskymd plats i kursplanen och elevens personliga utveckling en framskjuten. Har fokuset på den ideologiska värdegrunden påverkat ämnet så mycket att projekt om identitet går före kunskap om Selma Lagerlöf, Tove Jansson och Astrid Lindgren och att läsa deras texter?

Betydelsen av skönlitterärt läsande är svår att mäta.

Eller har fokuset på det omedelbart bedömningsbara blivit viktigare än bildningstanken? Även om Skolverket har tagit avstånd ifrån matriser betonas kriteriernas betydelse fortfarande i information om bedömning. Att vända skolornas fokus från kriterierna mot det centrala innehållet i en mål- och resultatstyrd organisation verkar vara svårt. Betydelsen av skönlitterärt läsande är svår att mäta. Det är betydligt enklare att bedöma hur väl eleverna lyckas följa instruktioner om olika texttypers form.

Autonomin är kraftigt beskuren

Kan det vara så att även undervisningens utformning har förändrats? Resultat ska målsättas, mätas, bokföras, utvärderas och lärare måste ”fortlöpande informera vårdnadshavare om elevens kunskapsutveckling”. Elevernas lektionstid måste därför användas till att producera uppgifter som senare ska bedömas, snarare än att få lära sig ämnet av någon som kan mer. Läraren har tvingats mot ökad kontroll där betygsunderlag verkar vara viktigare än undervisning. Lärarrollen har förskjutits från aktiv undervisare till passiv övervakare.

Tänk om det går så långt att lärare inte längre själva identifierar sig som läsare?

Direktiven från skolmyndigheter och huvudmän går inte längre att räkna. Lärarens autonomi är kraftigt beskuren. Lärare som följer direktiven och gör ”rätt” belönas med inflytande och högre lön – kritiker straffas med lägre lön och utanförskap. Lärare har blivit lydiga och rädda för att göra fel. Det är svårt att överföra lust att läsa om man själv och/eller skolan inte upplever mening. Tänk om det går så långt att lärare inte längre själva identifierar sig som läsare? Saknas engagemang och kärlek till litteratur är det ganska lätt att välja bort.

Litteratur ger läsaren oändliga möjligheter att besöka nya rum. Litteraturen öppnar dörrar till tidigare okända platser och tidsepoker. Svenska borde vara ämnet där läsning är det centrala. Det finns fortfarande ett friutrymme i planering och genomförande av undervisning, trots påtvingade lektionsmallar och andra dekret. Om vi menar allvar med att rusta eleverna till läsare kan vi inte läsa så förtvivlat lite i skolan. Är det inte att dags återerövra svenskämnet? Läs!

Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga och redaktör för Lektionsbanken.

LÄS ÄVEN

Debatt: Så har en direkt bildningsfientlig skola växt fram

Sandström: Läslusten slaktas av allt fokus på mätbara mål

Sandström: Läsa på lektionen – men vad ska vi bedöma då?

Sandström: Att läsa en bok för tionde gången ger nya insikter

Sandström: Hur ofta är det tyst i ditt klassrum?

Sandström: Svensk skola har kollapsat och politikerna är helt vilse