Sandström: Nu förstår eleverna vad de ska göra med alla nya ord
Krönika Jag behöver inte längre förklara vad vi ska ha orden till. Både blicken och leendet jag möter avslöjar att eleven har förstått, skriver svenskläraren Fredrik Sandström.
När mina elever i årskurs 7 och jag läser En ö i havet upplever vi något tillsammans. Vad vi tar del av och hur vi uppfattar texten skiljer sig däremot åt. Det beror på många faktorer, till exempel tidigare läsning, erfarenheter och hur omfattande ordförråd läsaren har. Ibland stannar jag till i läsningen för att reflektera en stund tillsammans med eleverna. Det finns möjligheter i var och varannan mening, men så ofta kan vi förstås inte pausa läsningen utan att den blir sönderhackad.
Ibland stannar jag för att uppmärksamma något som jag vet att eleverna inte har noterat, då referensramarna av förklarliga skäl är begränsade. Kontrasterna värme och kyla skapar dynamik i både språk och berättelse när Steffi ensam irrar omkring i regn och rusk för att sedan komma hem till värmande bad, ord och omsorg.
Ibland stannar jag där jag vet att eleverna känner igen sig, som den gången när Sylvia i luciatåget tänder eld på Steffis fläta. Medan tårarna rinner knipsar Steffi sedan hela flätan på grund av de svedda hårtestarna. Jag undrar: ”Är det någon som har känt samma sorg som Steffi?” Flera händer i luften. Många vill berätta. Vi får höra historier om frisörer som testat nya idéer, ångerfyllda veckor och ”det var inte jag längre”. Jag tar tillfället i akt och berättar om Simson och Delila.
Ibland stannar jag vid ett ord bara för att det är annorlunda, roligt och intressant. Information om ordet kan ge oss något att förundras över, till exempel att en valk kan vara både mjuk och hård.
”När man talar om trollen!”
Tillsammans med åttorna, som läser Hjärtans Fröjd, väljer jag ut ett tjugotal ord som eleverna ska försöka förstå, förklara och förhoppningsvis införliva i det aktiva ordförrådet. Med niorna, som läser Möss och människor, blir det 20 andra ord. Det är idiom, ordspråk, metaforer och bara vanliga ord. Eleverna får ordet och sidan där det förekommer. De letar, skriver av meningen och funderar på om de kan lista ut vad ordet betyder med hjälp av sammanhanget. Om det inte går får de använda andra strategier. Efteråt gör vi ett minitest som visar: Från att ha betraktat de flesta orden på listan som obekanta har eleverna 15/20 rätt på ett litet förhör – bara genom att ägna en lektion åt att citera, slå upp och beskriva orden.
När lektionen är slut säger en av mina elever: ”Vad ska vi ha alla orden till egentligen? Varför ska jag förstå vad ‘osa katt’ betyder? När ska jag använda de här orden?!” Nästa dag när jag närmar mig klassen i korridoren tittar samma elev upp från golvet och säger pillemariskt: ”När man talar om trollen!”
Jag behöver inte längre förklara vad vi ska ha orden till. Både blicken och leendet jag möter avslöjar att eleven har förstått. Ord är essentiella att kunna i oändligt många sammanhang. Genom att läsa, samtala och skriva om dem bygger eleverna, steg för steg, ett rikare ordförråd. Det gör något med självkänslan att kunna använda ord och uttryck som barbarer, stridslysten, fått för sina synder, osa katt och när man talar om trollen.
Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga och redaktör för Lektionsbanken.
LÄS ÄVEN
Sandström: Varför läser vi så förtvivlat lite i skolan?
Debatt: Så har en direkt bildningsfientlig skola växt fram
Så får skönlitteraturen större plats i undervisningen
Sandström: Här är novellerna som tystar mina elever
