Sandström: Nationella proven i svenska leder oss fel

Bristerna i svenskämnets nationella prov för grundskolan är problematiska, liksom den sjunkande tilliten till dem. De elevlösningar och sammanlagda resultat som anses vara godkända ligger långt ifrån vad den bedrövade erfarenheten säger. Detta skapar huvudbry för lärare som tvingas sätta omdömen och betyg på elever som inte kan tillräckligt, vilket Sara Bruun skrivit om i Att ”särskilt beakta” nationella proven - vilket skämt. Jag är dock ännu mer bekymrad för hur provens konstruktion påverkar lärares undervisning och skolans syn på läsning.

Inför niornas nationella prov bläddrade jag i de 15 senaste årens läsprov för att se om något och i så fall vad som har förändrats. I texthäftena har inte mycket hänt vad gäller sidlängd, antal sidor med text och de skönlitterära texternas LIX-värde. Jag gick vidare till svarshäftena där jag räknade antalet öppna frågor och flervalsfrågor. Jag räknade också hur många rader som eleverna har möjlighet att skriva svar på. Två tendenser framträder tydligt. Andelen flervalsfrågor har ökat från cirka 20 procent till 65 och svarslängden minskat kraftigt, från 6,6 rader till 2,2 rader på de öppna frågorna.

0 poäng på läsförsåelsen kan ändå ge E

Forskarna Michael Tengberg och Gustaf Skar menar att läsproven har problem med både validitet och reliabilitet, vad gäller exempelvis de fyra olika läsförståelseprocesserna som testas, och att urskilja hela sex olika kunskapsnivåer, från F till A. De hävdar att proven inte förmår sortera elever i fler än två grupper: de med bättre läsförmåga och de med sämre (Tengberg & Skar, 2017). Några av orsakerna till den bristande tillförlitligheten är att uppgifterna är för få och att flervalsfrågor lämpar sig sämre än öppna uppgifter för att mäta djup läsförståelse (Tengberg, 2014).

Enligt Skolverket ska de nationella proven i svenska innehålla en stor andel automaträttade uppgifter, det vill säga kortsvar och flerval, för att ”öka tillförlitligheten i rättningen”. Ännu större andel utlovas när proven blir digitala. ”Poäng från automaträttade och manuellt bedömda uppgifter sammanställs automatiskt. Utifrån kravgränser omvandlas totalpoängen till ett provbetyg i provplattformen.” En totalpoäng som i årets utformning av provet kan resultera i ett E, trots att eleven inte har ett enda rätt på läsförståelsedelen. Hur tillförlitligt är ett sådant betyg?

Skolverkets provplattform ska även ”effektivisera bedömningsarbetet”. I annonser uppmanas nu lärare att utbilda sig genom att ta del av Skolverkets webbinarier, filmer och manualer. Det låter inte så effektivt att tvinga in tusentals lärare i administrativa system som kräver både utbildning och manuell hantering. Inte heller verkar tilltron vara så hög från skolmyndigheterna då vi lärare inte ens får rätta flervalsfrågorna själva. En datamaskin ska rätta, bedöma och värdera elevens kunskaper. Då provresultatet ska särskilt beaktas, känns steget till att datorn också sätter betyg inte alltför avlägset. Vilken blir min roll som lärare i ett sådant system?

Snart ser vi läromedel i läsförståelse

Med tanke på vilket inflytande NP ska ha enligt beslutsfattare och verkar ha, om man ska tro på alla lärare som vittnar om hur de ”tränar” inför NP, är det ännu fler saker som skaver i mig. De digitala provens texter ska läsas på skärm. Finns det då inte en uppenbar risk att den digitala läsningen kommer att öka istället för att minska? När eleverna ”ska träna läsförståelse” kommer de sannolikt att läsa ännu fler fragmentariska texter utan koppling till (ämnes)sammanhang och markera sina svar i rutor. När kommer det första läromedlet i läsförståelse med flervalsfrågor och svarsrader som indikerar att meningar med tre ord räcker?

Politiker talar ofta om vikten av läsning i fysiska böcker när skolan ska gå från från skärm till pärm. Tillgången till böcker, bibliotek och läromedel är avgörande för att utveckla elevernas läs- och skrivkunnighet, menar de. Digitaliseringen av proven riskerar att direkt motverka en del av den senaste tidens politiska intentioner, vilket i och för sig inte vore någonting nytt i skolans värld.

Mål- och resultatfokus formaliserar och reducerar läsningen, utarmar själva essensen av den och dess betydelse till något mindre än vad den är. Den digitala transformationen kommer inte att leda till minskad kontroll. Tvärtom. Vill vi verkligen ha en skola där läsningen är präglad av resultat och digital övervakning? Den estetiska läsningen lyser redan med sin frånvaro i skolan. Jag önskar så att eleverna bara kunde få läsa i lugn och ro för att utforska, lära sig och uppleva. Hur ska de annars upptäcka och förstå meningen med att läsa?

Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga och redaktör för Lektionsbanken

Läs mer om nationella proven här:

Låga krav – då godkänns elever som inte kan läsa och skriva

Hur tillförlitligt är det nationella provet i läsning i åk 9?, Michael Tengberg, Gustaf B Skar, 2017

Att pröva elevers läsförmåga i årskurs nio. - En analys av uppgiftskonstruktioner i det nationella provet i svenska, delprov A Att läsa och förstå. Michael Tengberg, 2014

https://www.skolverket.se/skolutveckling/digitala-nationella-prov