Dissektioner av djur skapar starka känslor i biologin
Biologiläraren Perica Milos, till vänster, examensarbete handlar om dissektioner i undervisningen. Docenten Helena Pedersen, till höger, tycker att frågan bör problematiseras mer än den gör i dagsläget.
Matematik no teknik
Dissektioner väcker elevernas intresse för biologi. Men de väcker också etiska frågor och bör därför inte vara obligatoriska. Det menar Perica Milos, som studerat frågan och som nybliven lärare nu är redo för sin första laboration.
– Jag kommer inte tvinga någon elev att delta, säger han.
Att skära eller inte skära, det är frågan! Med den rubriken på sitt examensarbete vid Högskolan Kristianstad ställde lärarstudenterna Perica Milos och Ebba Thuresson en rad frågor till tio skånska biologilärare om deras syn på dissektioner. Frågor som fick förnyad aktualitet för några veckor sedan när läkarstudenten Jasper Forfang Righard stängdes av från läkarutbildningen i Lund eftersom att han vägrar att dissekera ett lamm.
Nio av lärarna i Perica Milos och Ebba Thuressons studie svarar att de genomför dissektioner med riktiga djur. I vissa fall handlar det om hela djur, som till exempel fisk eller bläckfisk. I andra fall dissekeras djurorgan, till exempel hjärta eller njure.
– Djurorganen får man ofta som slaktavfall från slakterier, säger Perica Milos.
Skillnaderna i val av djur och slaktdelar beror dels på vilken kurs dissektionerna sker i, dels på vilket ämnesinnehåll läraren vill behandla. Dissektioner kan vara värdefulla även i arbetet med systematik och evolution i biologi 1 på gymnasiet. En av lärarna som intervjuas i examensarbetet berättar att han brukar koppla djurens egenskaper till evolutionära fördelar. Det öppnar för diskussioner om till exempel varför fiskar är slemmiga och har fjäll.
Kan väcka obehag
Alla lärare i studien anser att dissektioner är ett bra sätt att väcka elevernas intresse för naturvetenskap. Samtidigt är det flera som kommenterar att aktiviteten är mycket tidskrävande, både i för- och efterarbetet.
Perica Milos gick färdigt lärarutbildningen förra våren och fick redan till höstterminen jobb som lärare i biologi och kemi på ProCivitas privata gymnasium i Helsingborg. I år har han inte kursen biologi 2 och har därför ännu inte haft någon dissektion med eleverna. Men kanske får han det i höst.
Av egen erfarenhet, men också genom examensarbetet, vet han att det inte är alla elever som är så tilltalade av att dissekera i biologiämnet. De kan ha etiska invändningar eller bara känna obehag.
– Jag kommer inte tvinga någon elev att vara med, men det är bra om man kan göra det åtminstone en gång, säger Perica Milos.
Docenten: Bör ifrågasättas
Helena Pedersen, docent vid Institutionen för didaktik och pedagogisk profession vid Göteborgs universitet, varnar för att dissektioner kan socialisera in barnen i en särskild syn på djur och naturvetenskap. Det finns en risk att de avtrubbas och att deras naturliga empatiska spärr slipas bort.
– Vi bör ifrågasätta om djurdissektioner alls ska användas i grundskolan. Om de ändå används i undervisningen är det otroligt viktigt att läraren diskuterar etik i samband med labbarna. Det måste finnas en kritisk analys. Skolan behöver ge eleverna verktyg att förhålla sig kritiska till vad djuren används till och var de kommer ifrån, säger hon.
Under utbildningens gång blir de organismer som används gradvis mer avancerade, beroende på fortsatt studieinriktning. Om läraren inte belyser etiska dilemman, eller inte vet hur de ska göra det, ökar risken för en negativ påverkan, anser Helena Pedersen.
– Det är också viktigt att elever kan välja att inte delta i dissektioner. De måste få en möjlighet att göra andra likvärdiga uppgifter.
”Fundera över alternativa metoder”
Att organ från djur ofta är slakteriavfall är problematiskt, menar Helena Pedersen.
– Ska skolor verkligen ha den typen av kontakter? Vad är det vi signalerar om vi använder djur för våra egna syften i undervisningen?
Hur bör skolledningen tänka?
– Den borde fundera över alternativa metoder. Med teknikens hjälp kan man spela in dissektioner och låta eleverna jobba med 3D. Det finns många möjligheter idag som inte innebär att djur kommer till skada i undervisningen.
Samtidigt är väl dissektioner ett sätt att väcka elevernas intresse för naturvetenskap?
– För många har det motsatt effekt. Flera som i vuxen ålder ser tillbaka på de dissektioner de utförde i skolan minns bara obehaget inför labbarna, inte att de lärde sig något om naturvetenskap, säger Helena Pedersen.
För alternativ till dissektion av djur, se till exempel: www.interniche.org och https://forskautandjurforsok.se/fakta/om-djurforsok/djurforsok-i-utbildning/
LÄS ÄVEN
Debatt: Orimligt att NP i matte görs efter gymnasieansökan
Så vill han förändra kursplanen i matematik
Flera nationella prov läckte efter en timme
