Burman: Inga NP i vår – då skapar jag 13 olika matteprov
Krönika Prov blir det viktigaste betygsunderlaget, när undervisningen sker på distans, skriver matteläraren Emma Burman. För eleverna är det en chans att visa vilka kunskapskrav de uppnår.
Emma Burman är gymnasielärare i matematik på Anderstorpsgymnasiet i Skellefteå.
I slutet på läsåret så blickar jag tillbaka och ser ett år som har påverkats av distansundervisning och snabba kast. Jag har aldrig gjort om en planering så många gånger som i år, ibland från en dag till en annan. Nu är det mycket som ska göras på en och samma gång. Eleverna ska få en sista chans att visa sina kunskaper, betyg ska sättas, kurser ska utvärderas och avslutas. Jag har tidigare sett de nationella proven som elevernas sista chans att visa sin kunskap. De nationella proven tar en hel del tid i anspråk och då tänker jag inte på den tid som eleverna faktiskt skriver provet. Utan på allt för- och efterarbete som görs av varje lärare på varje skola. För att inte tala om all information som ska skickas till olika instanser efter att provet är genomfört.
Det är nu andra året utan nationella prov vilket gör att jag saknar det. Eller rättare sagt: jag saknar det betygsunderlaget som ett nationellt prov ger. För mig är det den absolut viktigaste uppgiften som det nationella provet har. En extra chans för eleven att visa vilka kunskapskrav hen uppnår.
När mina elever kommer till mig och är oroliga eller missnöjda efter ett prov är mitt vanligaste svar att det kommer att finnas fler chanser att visa vad de kan. Det kommer fler prov/examinationer som testar samma kunskapskrav, men på ett annat centralt innehåll. Och räcker inte det så finns det nationella provet som en sista chans. Jag brukar också prata med dem om att prov inte är det enda som ligger till grund för betygsättning.
Alla saker som kan ske i ett klassrum är i princip borta när vi har distansundervisning.
I vanliga fall så kan jag i ett klassrum fånga upp mycket som ger mig indikationer på mina elevers kunskap: det kan vara hur en elev ställer en fråga till mig, hur eleverna pratar med varandra om en uppgift, en uträkning jag ser när jag går förbi en elev och så vidare. Alla dessa delar och andra saker som kan ske i ett klassrum är i princip borta när vi har distansundervisning. Vissa delar finns så klart kvar men vid en distanslektion får jag inte i närheten av lika mycket information om elevers kunskap som vid en vanlig lektion.
Så vad gör jag nu när det inte är några nationella prov och jag har mindre underlag än vanligt på elevernas kunskap, då jag inte kan ta hjälp av hur lektionerna har varit? Jo, jag sitter och skapar prov som jag sedan kan kombinera ihop så att eleverna får en sista chans att visa sina kunskaper på det som de tidigare under kursen inte har klarat. I fjol innebar det att jag i en grupp på 32 elever hade 13 olika prov.
Jag skulle kunna göra ett eget kursprov men när jag har chansen att anpassa provet efter det centrala innehållet och de kunskapskrav som jag vet att eleven behöver träna mer på så hittar jag inget smidigare sätt. Det är ingen som kräver detta av mig, men när jag sedan ska sätta betygen kan jag göra det utan att våndas och tänka att jag borde ha gjort mer eller gett eleverna en till chans.
Just nu!
Plus: Vi är en yrkeskår som trots omständigheterna jobbar för att eleverna ska få så bra förutsättningar som möjligt att klara skolan.
Minus: Osäkerheten inför hur stor undervisningsskuld och eventuella kunskapsbrister som pandemin har lämnat efter sig.
LÄS ÄVEN
Bekräftat: Flera prov som ska ersätta NP har läckt
Tuff utmaning när NP i matte ska bli digitala
