Dahl: Vi borde tramsa lite mer i skolan
Krönika Stämningen blir lite mer avslappnad och rädslan för att göra fel minskar, skriver matematik- och fysikläraren Olof Dahl om lekfulla inslag i undervisningen.
När jag började som gymnasielärare 2007 blev jag förvånad över två saker. Det ena var att eleverna inte hade laptops, trots att i princip alla utanför skolan hade det. Det andra var hur överdrivet seriös och allvarlig skolan var. Det första, datorerna, har ju ”åtgärdats” numera – på gott och ont. Däremot känns det som att skolan bara blivit mer och mer allvarlig med tiden. Förändringarna i styrdokumenten är en del: ”Utförligt och nyanserat” skickar ju en signal om att det absolut inte är tid för något trams. Dessutom togs estetisk verksamhet bort som obligatorisk kurs på gymnasieprogrammen 2011.
Utkasten till Skolverkets läslistor verkar också ha ett fokus på allvarligheter. En annan del är samhällsklimatet, där mycket som gick att skoja om för 30 år sedan inte är politiskt korrekt längre (ofta med goda skäl). Hur ska skolan få eleverna att våga ta risker i en sådan här miljö?
Ungdomar är passionerade
Nog för att livet är fullt av allvar, men det är också fullt av lekfullhet, humor och tramsigheter. Och ungdomar är inte nyanserade, de är passionerade. Kanske kan matematiken och de naturvetenskapliga ämnena ge utrymme för mer lekfullhet och trams, utan att för den skull tappa i kunskapsförmedlingen?
Själv låter jag ibland mina elever skriva matematiska dikter.
Här är ett av de bästa exemplen:
Om du glömt hur du räknar ut hypotenusan
Du svär och säger ”Fy tusan”
Ta det lugnt och kom ihåg Pythagoras sats
som i varje matematikers hjärta har en plats
Skriven av vår anfader
Men ena vinkeln ska vara 90 grader
Istället för att bli sur
ta roten ur!
Istället för hat
Både a och b i kvadrat.
Klarar du räkna ut denna sträcka
Borde dina matematiska kunskaper räcka.
Rädslan att göra fel minskar
När jag låter eleverna skriva dikter märker man hur många tänder till – plötsligt får de använda sina matematikkunskaper på ett helt annat sätt. Samtidigt får de en kreativ frihet som nästan helt saknas i gymnasieskolan.
Det finns mycket annat man kan göra – diskutera biologin hos fabeldjur, göra en modell av en zombieapokalyps, beräkna jultomtens hastighet eller hur många radergummin som ryms i Vintergatan. Oavsett vad man väljer blir stämningen lite mer avslappnad och rädslan för att göra fel minskar. Samtidigt lockas eleverna att tänka på principerna inom ämnet snarare än detaljerna, vilket fördjupar deras kunskaper. Det syns ju tydligt på eleverna att de mår bra av det. Så det är kanske läge att tramsa lite mer i skolan?
Olof Dahl är lärare i matematik och fysik på Franklins gymnasium i Mölndal.
LÄS ÄVEN
Dahl: Därför behövs inga hypoteser före laborationen
Dahl: När förenklingar stjälper mer än de hjälper i skolan
