Dahl: Varför har vi så mycket matte i skolan?
Krönika Ett av de vanligaste argumenten är att man blir smartare och bättre på att lösa problem av att läsa matematik. Ännu har jag inte sett några tydliga belägg för att så faktiskt är fallet, skriver matematikläraren Olof Dahl.
Svenska elever läser mer än 1 300 timmar matematik under sin skoltid. I en internationell jämförelse är detta rätt lite, men det är ändå en väldigt stor del av elevernas skoltid och liv, och upplevs av vissa som rätt plågsamt. Är det ens lämpligt att lägga så mycket tid på matematik? Jag är inte säker, men jag är helt säker på att vi måste fundera på varför eleverna ska lära sig matematik.
De flesta verkar vara överens om att matematik upp till och med mellanstadienivå är något man behöver för att klara vardagen, men sedan blir det värre. Det är uppenbart att de tillämpningar som finns i matteböckerna till största delen är krystade eller konstiga – i många fall finns mycket enklare sätt att lösa problemen genom till exempel mätning.
Huvudmålet med skolans matematikundervisning är att ge eleverna förmågan att tänka kvantitativt – att kunna förstå världen omkring sig.
Ett av de vanligaste argumenten är att man blir smartare och bättre på att lösa problem av att läsa matematik. Ännu har jag inte sett några tydliga belägg för att så faktiskt är fallet. Man blir naturligtvis bättre på matematik, men att man får en allmänt förbättrad problemlösningsförmåga eller intelligens är mer tveksamt. Vill man förbättra den allmänna problemlösningsförmågan bör man nog snarare satsa på mer variation och exempelvis även läsa filosofi, spela schack och reparera mopeder.
Min syn på det hela är att huvudmålet med skolans matematikundervisning är att ge eleverna förmågan att tänka kvantitativt – att kunna förstå världen omkring sig, inte bara i form av fenomen utan också i form av hur viktiga fenomenen är, vilket oftast kräver någon form av matematisk beskrivning.
Saker jag vill att eleverna ska förstå
Jag vill att alla elever ska förstå skillnaden mellan små och stora tal – de måste förstå skillnaden mellan att regeringen satsar 30 miljoner eller 30 miljarder på något. Jag vill att elever ska förstå skillnaden mellan förändringar och faktiska tal – om de får höra att en viss typ av brott har ökat med 50 procent vill jag att de ska fråga hur vanlig brottstypen är. Jag vill att eleverna baserar sina bedömningar på faktiska risker snarare än upplevda, något som kräver siffror. Och jag vill att elever reflexmässigt gör en snabb överslagsberäkning när de ska ge sig på något de inte gjort förut.
Om man inte förstår blir man lätt förförd av obegripligheter.
Notera att detta inte alls innebär att all skolmatematik ska vara tillämpad. Men det innebär att skolan behöver bli bättre på att lära ut statistik, överslagsberäkningar, taluppfattning kring stora och små tal och till exempel exponentiella förlopp. Vi skulle säkert också behöva bli bättre på att få eleverna att granska resonemang baserade på matematik – om man inte förstår blir man lätt förförd av obegripligheter (läs gärna matematikprofessorn Kimmo Erikssons ”The nonsense math effect” som undersöker det här fenomenet på ett härligt lekfullt sätt).
Jag skulle också önska att lärare i andra ämnen hade en mer kvantitativ ansats – i många ämnen skulle eleverna kunna dra mer djuplodande slutsatser om de även förde mer kvantitativa resonemang. I den meningen borde ”alla lärare vara mattelärare”.
Olof Dahl är lärare i matematik och fysik på Franklins gymnasium i Mölndal.
LÄS ÄVEN
Dahl: Vi borde tänka mer på vårt eget beteende
Forskaren: Lärarleg påverkar mer i matte än i svenska
Splittrad bild av vad Matematiklyftet gav
Han gör matten levande för ekonomieleverna
