Barn- och fritidsprogrammets historia

Barnträdgårdslärarinnor

Barn- och fritidsprogrammet grundades 1991 i samband med gymnasiereformen. Programmet har sina rötter i flera utbildningar och har utvecklats i takt med samhällets förändrade syn på kunskap och lärande. I slutet av 1800-talet uppstod något som kallades barnträdgårdar – en direktöversättning från tyskans ”kindergarten” – endast för de rika. Verksamheten drevs av barnträdgårdslärarinnor och
kom att bli en politisk fråga. Så småningom spred den sig till alla samhällsklasser, med fokus på barns fria uttryck. Källa: lararnashistoria.se.

Fritids i arbetsstugor

I slutet av 1800-talet utvecklades arbetsstugor, en eftermiddagsverksamhet som skulle fostra barn genom arbete och bereda dem för att klara skolarbetet, som ett komplement till hemmet. Där skulle omsorg förenas med pedagogisk grupporienterad verksamhet med utgångspunkt i barns utveckling och personliga intressen. På 1990-talet flyttade verksamheten in i skolans lokaler. 1995 ändrades socialtjänstlagen och fritidshemmets uppgift blev att erbjuda barn en meningsfull fritid. Källa: Skolverket.

Utbildning med många möjligheter

Barn- och fritidsprogrammet ska leda till att ”eleverna, beroende på inriktning, kan möta, assistera och stödja barn, ungdomar eller vuxna i deras utveckling”, enligt Skolverket. Fördelningen tjejer och killar på barn- och fritidsprogrammet är ungefär densamma som för tio år sedan. I dag läser drygt 7 000 tjejer och 3 700 killar utbildningen. Programmets karaktärsämnen bottnar i psykologi, sociologi och pedagogik med syftet att ge baskunskaper om människors utveckling, ledarskap och livsvillkor – kunskaper som är lämpliga för den som vill studera vidare inom förskola, skola, social verksamhet, psykologi, polis, väktare eller assistent. Källa: Skolverket.

LÄS MER:

Nyberg: Så kan vi höja statusen på yrkesutbildningar

Yrkesprogrammet ska anpassas för barnskötare

Nyberg: Kvalitet kan få fler att välja yrkesprogram