Lärare om när alla vill ha hjälp samtidigt

Vi har låtit tre lärare svara på följande frågor:

1 Hur får du dina elever att vänta på sin tur?

2 Vad gör du när du inte hinner med alla elever som är i behov av hjälp?

Kent Andersson, lärare i matematik, Idrott och Hälsa samt bygg- och anläggningsämnen på Yrkesintroduktionsprogrammet, Alléskolan i Hallsberg.

1 Jag och eleverna försöker skapa ett klassrum där ”Bok, Kompis, Lärare” i nämnd ordning används för att komma vidare i lärandet. Behöver eleven hjälp ska den först fundera över om det finns hjälp i läromaterialet. Sedan: kan jag fråga bänkgrannen? Och till sist uppmärksamma läraren på att hjälp behövs, vilket det sällan gör.

2 Den situationen uppstår väldigt sällan. Men om den gör det så samlar jag ihop gruppen och så tar vi ett klassgemensamt samtal med ”tavlagenomgång” så att alla får ett eller flera exempel på ett tankesätt för lösning. I det momentet försöker jag få alla eleverna att vara aktiva.

Therése Brännkärr, yrkeslärare fordons- och transportprogrammet, Katrineholms Tekniska College.

1 Det varierar från klass till klass. Just nu har jag en årskurs 3 där alla pratar ”rakt ut”. Vi försöker jobba med detta – problemet är de som aldrig kommer till tals och jag har börjat inleda meningen/frågan med: ”Pelle! Kan du förklara…?” Det är bara i klassrummet detta är ett problem eftersom jag aktivt sätter eleverna i arbete i lastbilen/de praktiska momenten. 

2 Sätter äldre elever eller elever som ligger i framkant som ”hjälplärare”. Bronfenbrenners mesosystem fastnade när jag läste till yrkeslärare och jag har fått väldigt bra återkoppling från elever med npf, som tycker att det är lättare att ta in kunskap från en klasskompis eller åtminstone någon i nära ålder. Även de äldre/de som kommit längre i utbildningen känner att de fördjupar sin kunskap genom att få fundera över hur de ska förklara för att kompisen ska förstå.

Carina Carlsson Flink, yrkeslärare försäljnings- och serviceprogrammet, Högbergsskolan Ludvika.

1 Det kan vara svårt att få eleverna att förstå att jag inte kan hjälpa alla på en gång. Något som är bra är att jobba efter metoden ”fråga din bordskompis” först sedan din lärare. Detta har visat sig varit framgångsrikt eftersom de frågor som ställs är mer relevanta om eleven först försökt tänka själv. Jag brukar tidigt tala om för dem att jag inte ger några svar utan mer vägleder dem till svaret.

2 Ibland hinner jag så klart inte med alla, speciellt när det är frågan om praktiska moment och eleverna är 30 stycken. Jag fokuserar på tydliga genomgångar och instruktioner, ser till att alla kommer i gång och har förstått uppgiften. Ofta bygger uppgifterna på varandra så om eleverna har hängt med på introduktionen så blir frågorna färre. Under arbetets gång får de feedback på arbetet samt feedforward som de kan tänka på till nästa gång.