Yrkeslärares forskning gav tydligare utbildning
Forskning För Lena Jönsson och Louise Aspegren har det varit oslagbart att få forska på sin egen undervisning. De har genomfört en learning study och bidragit till ämnesdidaktiska kunskaper för att hjälpa elever att förstå vad som händer vid en inflammation.
Sambandet mellan vad som händer inuti kroppen och det som händer utanpå är inte alltid så enkelt att förstå för en elev, berättar vård- och omsorgsläraren Lena Jönsson. Och det är något som hon och kollegan Louise Aspegren på Kungsholmens västra gymnasium har valt att fördjupa sig i. Deras forskning har skett genom ett undervisningsutvecklande forskningsprojekt för lärare som Stockholm teaching & learning studies (STLS) håller i. Fokus ligger på ämnesdidaktiska frågor.
Lena Jönsson och Louise Aspegren valde att fokusera på inflammationsprocessen.
– Eleverna kan ofta beskriva olika delar av en process, men det uppstår svårigheter när de ska sätta samman perspektiven för att förstå helheten, säger Lena Jönsson och konkretiserar det hela:
– Det kan exempelvis handla om frågor som varför det uppstår en svullnad i en hand? Vad är det som har hänt inne kroppen och vad har orsakat det?
Louise Aspegren beskriver frågeställningen i deras forskningsarbete, som resulterade i rapporten ”Från utsida till insida – att förstå inflammationsprocessen”.
Forskningsarbetet pågick under två år med 20 procent avsatt arbetstid till studier. Hälften av arbetet finansierades av den egna skolan och den andra av STLS, som erbjuder handledning en gång i månaden. Lena Jönsson och Louise Aspegren beslöt sig för att använda learning study som forskningsmetod.
Vid genomförandet observerade de tre grupper elever i årskurs ett.
Samtliga elever fick göra ett förtest för att Lena Jönsson och Louise Aspegren skulle få en uppfattning av vad de kunde och inte. Efter varje lektion genomfördes ett eftertest, vars svar utgjorde själva underlaget i forskningsanalysen.
Den första gruppen fick, bland annat, ta del av en ”vanlig” föreläsning om inflammationsprocessen, med avslutande samtal och diskussioner.
– Efteråt framgick det att eleverna fortfarande blandade ihop begreppen och utifrån de områden där eleverna visat kunskapsluckor designade vi nästkommande lektion, säger Louise Aspegren.
För att tydliggöra begreppen och deras sammanhang fick nästa grupp röra sig mellan olika stationer i klassrummet. Stationerna fick illustrera händelseförloppet i inflammationsprocessen, steg för steg.
– Det bidrog till en ökad förståelse men eleverna hade fortfarande svårt att redogöra för processen i sin helhet på ett utförligt sätt, säger hon.
I undervisningen av den tredje gruppen behölls stationerna i klassrummet men den här gången fick eleverna använda sina sinnen på olika sätt, vilket visade sig vara framgångsrikt.
– Eleverna fick doppa händer i varmt vatten, nypa sig i armen för att känna smärta och undersöka en anatomisk modell av en svullen fot, exempelvis. Då kunde vi se att de hade fått en förståelse för hur olika reaktioner kan ske vid olika tidpunkter och att det finns en start och ett slut i en inflammationsprocess, säger Lena Jönsson.
Louise Aspegren känner att den här erfarenheten har bidragit till insikter. Framför allt när det gäller vikten av att våga vara flexibel som lärare.
– Det har fått mig att inse hur viktigt det är att man själv stannar upp ibland, ifrågasätter och reflekterar över sin undervisning, säger hon.
