Så får de kroppen att hålla hela livet

Solen skiner genom glaskuporna i taket. Elever släntrar in, en efter en, lite lagom morgontrötta. De går första året på bygg- och anläggnings­programmet, inriktning måleri, på Dragon­skolan i Umeå. Snart är det dags för startskottet för dagen: morgonfysen – eller morgon­gympan som några kallar den.

Målarläraren Mikael Söderström leder övningarna. Först sträcks armarna rakt ut och händerna snurras runt i cirklar som blir större och större, sedan mindre och mindre.

– Den här övningen gör vi som ni vet för att smörja upp axlarna. Det är ju den kroppsdel vi kanske nöter på mest i yrket, ropar Mikael Söderström.

Via armhävningar, benböj med målarskaft liggande på skuldrorna och andra övningar går de igenom hela kroppen, fram till de avslutande tåhävningarna på målarbocken.

Det är ingen slump att Mikael Söderström står där och driver på. Hans engagemang för elevernas hälsa är stort, intresset för träning likaså. Morgonfysen har han kört nästan ända sedan han för snart tio år sedan började som yrkeslärare. Då hade han jobbat som målare i 25 år. Först som anställd, sedan i egen firma med ett par anställda. Nu är firman vilande och han stortrivs med lärarjobbet.

– Att få jobba tillsammans med ungdomar och se dem utvecklas är fantastiskt. Jag brukar säga att de kommer in som stora barn och lämnar som unga vuxna. Det är en fantastisk period i deras liv man får ta del av.

Under de år han drev företag förde han en ständig dialog med sina anställda om träning och hälsa. Alla som ville fick träningskort. I stället för firmafester kunde de åka iväg på tävlingar eller andra aktiviteter. Men i slutändan har vuxna människor ett eget ansvar för att hålla kroppen i trim.

– Som lärare har jag den stora fördelen att kunna nå eleverna tidigt i deras liv. Förhoppningen är ju att kunna påverka. För sanningen är att många i dag inte tar sig så högt upp i åldern innan de drabbas av yrkesskador. Redan vid 25–30 års ålder har man sett att många drabbas. Och det är ju tragiskt, säger Mikael Söderström.

Tunga lyft och vridmoment gör att nacke, axlar, rygg och knän far illa. Även om hjälp­medel och redskap underlättar är en stark kropp nödvändig för att klara belastningarna. Mikael Söderström lägger därför ”en väldigt stor del” av sin tid på att prata med eleverna om hälsa och träning. Det går inte att börja i byggbranschen och inte ta det här på allvar, menar han.

– Om man väljer livsstilen att bli hant­verkare – målare i det här fallet – så måste man också ha lite av elitmotionärstänket med att sova, träna och käka ordentligt. Det är ett måste för att orka med jobbet. Det är så pass fysiskt tungt.

Att inte informera eleverna om detta skulle vara ett yrkesfel, tycker Mikael Söderström.

– Det är bara att vara ärlig. I jobbet utsätts vi för både det ena och det andra. Det är viktigt att prata om allting, att man ska ta hand om hörsel, andningsvägar och tänka på helheten när man ger sig in i branschen. För jag tror att många som har jobbat ett tag, jag själv inkluderad, märker att man får sviter av yrket.

Morgonfysen kör han de dagar som elever i årskurs ett och två har praktiskt arbete på schemat. Genomgången tar ungefär en kvart. Målet är att övningarna ska kunna göras i målarkläder. De enda hjälpmedel som används är målarbock och förlängningsskaft.

Att passen hålls direkt på morgonen kan ibland kännas lite jobbigt, tycker eleverna Nathalie Escobar Ulander och Isak Johansson. Men de är också eniga om att övningarna ”ger bra saker”.

– Det ökar ens styrka och man känner att man kommer
igång. Kroppen blir varm, säger Isak Johansson.

Det är bara att vara ärlig. I jobbet utsätts vi för både det ena och det andra.”

Morgonträningen ingår numera som en del av Dragonskolans satsning ”Hållbart yrkesliv”. Sex av de yrkesprogram som finns på skolan deltar i arbetet med att stärka eleverna inför det kommande arbetslivet.

– Huvudfokus är träning, kost samt sömn och återhämtning, säger Angelica Kny Vesterlund, yrkeslärare på barn- och fritidsprogrammet, som tillsammans med en kollega drog igång arbetet för ett par år sedan.

Många yrkesutbildningar ställer höga krav på en funktionell kropp. Därför tycker hon att det är viktigt att tidigt jobba kontinuerligt med fysisk träning.

– Det är en utmaning då vi ser att många rör på sig allt mindre. Vi tror på att skapa goda vanor för att eleverna ska få en bra grund att stå på inför arbetslivet, säger Angelica Kny Vesterlund.

Med hjälp av träning på schema, temadagar och föreläsningar arbetar skolan för att nå målet.

Mikael Söderström menar att både yrkeslärare och handledare på företagen har ”ett enormt stort ansvar” att vara ärliga med hur fysiskt tufft jobbet kan vara.

I sina dagliga snack med eleverna brukar han vara tydlig.

– Tycker du att det är tungt att lyfta färghinkar, ja då kan du inte säga att du inte orkar, för ingen annan kommer att bära hinken åt dig. Det finns två alternativ, antingen springa och hälla över i mindre burkar eller så får du gå på gymmet. Det är den hårda sanningen och jag försöker vara väldigt rak där. Jag tycker att det är viktigt att väcka eleverna så att de verkligen förstår allvaret, säger han och konstaterar att det kanske inte är det första man tänker på när man börjar gymnasiet som lagom naiv 16-åring. Många har viss erfarenhet av fysiskt arbete, medan andra inte ens varit i närheten av det – och inte alls är tillräckligt starka för att klara ett framtida jobb som målare.

– Då har ju vi ett otroligt stort ansvar att informera och få de här eleverna att förstå vad som krävs. Det är jätteviktigt att få ungdomarna att förstå det.

Mikael Söderström kan lägga viss tyngd bakom orden, för han lever som han lär. Ända sedan barndomen har han gillat att röra på sig. Han växte upp på ett jordbruk en bit utanför Umeå, där fysisk aktivitet var en naturlig del av livet. Under uppväxten spelade han fotboll, handboll och amerikansk fotboll, innan han i vuxen ålder fastnade för konditionsträning.

Numera tycker han att transportträning är optimalt. Han cyklar eller springer till jobbet så ofta det är möjligt. Då får han den träning han behöver för att må bra, samtidigt som klimatet tackar för att bilen lämnas hemma. Vintertid är skidor på den frusna älven ett alternativ. Till saken hör att han har nästan två mil från bostaden till jobbet.

– Vissa skakar kanske på huvudet, men man kommer till jobbet som en helt ny människa! När man tar bilen är det ofta bilköer på morgonen och man kan bli rätt arg och frustrerad innan man är framme. Men när jag har sprungit eller cyklat känner jag mig alltid så otroligt mycket mer positiv.

När morgonfysen avslutats går eleven Isak Johansson iväg till sitt övningsrum, där han under dagen ska ”sparmåla” på fri hand, utan maskeringstejp, runt dörr- och fönsterkarmar. Nathalie Escobar Ulander ska slipa väggarna i sitt rum och sedan måla. Hon kommer från en hantverksfamilj och är väl medveten om risken för yrkesskador. Pappan är golvläggare, brorsan målare och båda har drabbats på olika sätt.

– De tycker om att vi kör morgongympa. De vill inte att jag ska råka ut för samma svårigheter som de haft. De vill att jag ska kunna jobba med det jag vill, säger Nathalie Escobar Ulander.