”Yrkesbildning är en outforskad potential”
Ruhi Tyson är docent i pedagogik samt bokbindningslärare på Kristofferskolan i Bromma.
Debatt Högskoleförberedande program är till för dem med ”läshuvud” och yrkesprogram för de övriga. Så ser samhället på yrkesprogrammen, än i dag, anser hantverkaren och forskaren Ruhi Tyson. Och att det är hög tid att höja yrkesutbildningarnas värde.
I litteraturen kring bildning är det inte ovanligt att stöta på motsättningen allmänbildning kontra yrkesutbildning. Den går att spåra ända tillbaka till Platon. Han skriver att det enda som är värt att kalla bildning är det som syftar till att föra människan närmare de medborgerliga dygderna.
Att lära sig något som är till nytta i termer av att exempelvis ge en inkomst betecknar han som slavaktigt eller hantverksmässigt. Drygt 2000 år senare gör den kände bildningsfilosofen Wilhelm von Humboldt fortfarande samma distinktion mellan allmän och särskild bildning, där särskild bildning är detsamma som yrkesutbildning.
Det kräver ingen omfattande reflektion för att konstatera att även filosofin är ett yrkesområde och att hela distinktionen är konstruerad. Dessutom av filosofer som själva saknar erfarenhet av de bildningserfarenheter som ett hantverk eller annat yrke har att erbjuda. Det räcker med att fråga undersköterskor och sjuksköterskor vad de har haft för ovanligt präglande erfarenheter genom sitt yrkesutövande för att en närmast helt förbigången bildningskategori ska framträda: existentiell bildning.
Yrkesbildningens reduceras
Här är inte avsikten att närmare gå in på den filosofiska debatten om bildning men att först diskutera några pedagogiska och didaktiska konsekvenser av denna uppdelning, för att därefter presentera ett förslag till en mer helhetsorienterad bildningsskola på gymnasienivå.
Även om allt inte kan skyllas direkt på Platon och von Humboldt är det klart att det perspektiv de ger uttryck för också genomsyrar hur vi mer allmänt tänker kring skola och utbildning. Alltifrån den i stort sett meningslösa uppdelningen mellan teori och praktik (och den medföljande mellan ”teoretiker” och ”praktiker”) till att vi fortfarande har högskoleförberedande program (för dem med ”läshuvud”) och yrkesprogram (för de övriga). Oavsett om vi haft regeringar till höger eller vänster på den politiska skalan så har man varit oförmögen att ta yrkesutbildningarnas bildningspotential på allvar. Vänstern har historiskt främst kämpat för att även de med yrkesbakgrund ska få tillgång till högre (ut)bildning. Yrkesbildningens roll har reducerats till förmån för ett mer akademiskt innehåll. Högern har i stället framhållit yrkesutbildningarnas behov av fördjupning men utifrån en föreställning om att det finns så kallade ”praktiker” som inte behöver läsa så mycket. Resultatet blir ungefär detsamma. Yrkesutbildningarnas status, värde, pedagogiska potential och samhälleliga betydelse förminskas.
Möjliggör utvecklingsprojekt
I själva verket har en grundläggande yrkesutbildning inom exempelvis ett hantverk eller i vård och omsorg en omfattande bildningspotential. Det finns många sidor av detta, här ska framför allt två framhållas:
- Medborgerlig bildning är en central fråga, inte minst i skolans värdegrund. Samtidigt är det problematiskt att så mycket av undervisningen handlar om att läsa, skriva, samtala och reflektera kring frågor om demokrati, jämlikhet, ansvar och liknande när det är allmänt känt att det minst lika mycket handlar om att i handling möta varandra och ta ett gemensamt ansvar. I en tidigare artikel har jag beskrivit ett gymnasieinitiativ där eleverna under flera års tid på 1990-talet deltog i byggandet av en klinik i Rumänien och genom det sociala utvecklingsarbetet fick möjlighet att utveckla en omfattande moralisk och medborgerlig bildning genom handling. De högskoleförberedande programmen saknar i stor utsträckning förutsättningarna för denna sorts projekt eftersom de är ensidigt inriktade på det intellektuella. Yrkesprogrammen har i gengäld en outforskad potential att använda sig av elevernas behov av övande för att driva kulturella och sociala utvecklingsprojekt där eleverna inte enbart tränar sina yrkesfärdigheter men också bjuds in till en medborgerlig bildningsprocess. Men så ser det inte ut i Sverige.
- Den andra sidan som ska lyftas fram här är yrkesbildningens betydelse för känslan av meningsfullhet och livslångt lärande. Som David Epstein visat är framgångsrika yrkesliv oftast präglade av sen specialisering och stor bredd i kunskaper och intressen, i synnerhet på det estetiska området. Detta kan tyckas motsäga värdet med en gymnasial yrkesutbildning. Men forskning från Hiberniaskolan i Tyskland, som UNESCO lyfte fram redan 1979, visar att en yrkesutbildning med inriktning på bildningsinslag i kombination med en estetiskt orienterad allmänbildning leder till ovanligt intressanta och rika yrkesbiografier. Detta beror inte minst på de oväntade sätt som hantverksyrken kan berika andra yrkessammanhang. I allt från gestaltningen av förskolor för en förskollärare med snickarkunskaper, till arbetsorganisationen på en stor klinik för en chefsanställd sjuksköterska med bakgrund inom smide. I dagens akademi är försvinnande få studenter yrkeskunniga. Detta begränsar vad som beforskas, och hur. Bristen på mångfald i yrkeserfarenhet är ett allvarligt problem där vi skulle vinna mycket på att helt vända på våra uppfattningar om gymnasiet och tänka i samma banor man gjort på Hiberniaskolan. En grundläggande yrkesutbildning tillhör allmänbildningen för alla och det vore bättre att ta bort de högskoleförberedande programmen och inledningsvis låta alla lära sig ett yrke för att därefter, om man så önskade, komplettera med ett studium av akademiskt förberedande slag. En sådan omställning är väl i praktiken utopisk.
Det finns redan en annan variant. Åtminstone på ett ställe i Sverige. Mälardalens tekniska gymnasium där eleverna i gymnasiet samtidigt läser det högskoleförberedande tekniska programmet och yrkesutbildningen industritekniska programmet i samarbete med AstraZeneca och Telge. Möjligheten att läsa två program parallellt skulle kunna utnyttjas av fler. Varför inte läsa det estetiska programmet, den bästa allmänna förberedelsen för i stort sett alla sorters arbete är en bred estetisk utbildning, i kombination med exempelvis något av hantverksprogrammen, barn- och fritid, vård- och omsorg, med flera. I stort sett alla dessa utbildningar skulle berika varandra ömsesidigt och möjliggöra en stor mångfald kulturella och sociala utvecklingsprojekt.
Kombinera yrkesprogrammen
Kombinationen estetiska programmet och vård- och omsorgsprogrammet skulle exempelvis kunna innebära att eleverna använder sina estetiska färdigheter – sjunga, spela teater, sy och sticka – i praktiker på äldreboende. Kombinationen estetiska programmet och byggprogrammet för utvecklingsprojekt som det tidigare nämnda. Vi behöver utbildningar som öppnar så vida perspektiv som möjligt för våra elever, inte sådana som slussar in dem på förutbestämda vägar. Då kommer vi ett steg närmare en bildningsorienterad skolform.
Ruhi Tyson är fil.dr i pedagogik vid Stockholms universitet. Förutom en akademisk utbildningsbakgrund har han även en hantverkspraktisk utbildningsbakgrund i bokbindning.
LÄS MER:
