Han vill ge yrkesprogrammen den status de förtjänar

Forskaren Ruhi Tyson tror att ett konsekvent användande av begreppet yrkesbildning skulle kunna skapa en ny syn på yrkesutbildningars värde. För det är hög tid för det, anser han.

Statusen är låg, intresset för en del yrkesprogram sjunker och många kommuner väljer att lägga ner eller pausa vissa program. Men vad innebär begreppet yrkesbildning, och hur kan en tillämpning av det bidra till förändring?

– Om jag börjar med att definiera bildning, som jag ser det, så är det något som är ovanligt meningsfullt och berikande i livet, exempelvis kunskap eller något område som man har blivit särskilt präglad av och som man fortfarande minns väldigt tydligt. Men också något som har gett oss en större frihet i livet på ett eller annat sätt, säger han och fortsätter:

–  Därmed är yrkesbildning helt enkelt något som har varit ovanligt betydelsefullt i en yrkesutbildningssituation eller ett yrkesutövande, säger Ruhi Tyson, docent i pedagogik vid Stockholms universitet, samt utbildad bokbindare.

Sedan ger han två konkreta exempel som kännetecknar yrkesbildning.

– Frågar man sjuksköterskor så beskriver de ofta väldigt existentiella bildningser­farenheter i mötet med vårdtagare, medan en snickare kanske pratar mer om bildningserfarenheter som rör mötet med materialet eller omsorgen om människors livsmiljö, säger han.

– Det allra viktigaste som jag vill säga är att vi tenderar att glömma, eller att många inte ens vet, att man kan ha riktiga bildningserfarenheter i yrkessammanhang, vilket leder till att man underskattar värdet av yrkesutbildningar.

Och tyvärr, konstaterar han, så pratar man inte om yrkesutövares verkliga bildningserfarenheter i yrkesutbildningen, vilket leder till att man inte kan analysera dem och använda dem i utbildningen.

– Då blir det lätt att man tänker att en snickare, ja det är någon som kan smäcka ihop en byrå med masonitskivor och att kocken mest är den som kan laga lite mat … Det blir väldigt snäva förståelser av vad ett yrke är.

Som det är nu är yrkesutbildningar sämre än vad de skulle kunna vara.

I Sverige har ”bildning” blivit något som, framför allt, händer när man läser teoretiska program. ”Utbildning” är det som händer när man läser yrkesutbildningsprogram.

– Den distinktionen tycker jag är oerhört destruktiv.

Därefter betonar han att konsekvensen blir att vi utformar våra yrkesutbildningar efter samhällets snäva och begränsande uppfattningar. Och att det i sin tur leder till att yrkesutbildningar blir mer fyrkantiga än vad de skulle behöva vara, eftersom vi inte kan föreställa oss att de har någonting annat att erbjuda.

– Men det här behöver förstås inte gälla yrkeslärarna själva, de har oftast bildningserfarenheter med sig, mer eller mindre uttalat. Det gäller snarare hur man skriver kursplaner, fördelar timmar och synen på vad som är en effektiv yrkesutbildning. Som det är nu är yrkesutbildningar sämre än vad de skulle kunna vara.

Större aktning för hantverk

I Tyskland har man ofta ett annat synsätt, berättar han.

– Där har man en mer konservativ hantverkstradition med större aktning för hantverk och praktiska yrken, vilket jag tror har bidragit till att de tyska yrkesutbildningarna har stått sig väldigt väl, under så lång tid, till skillnad från i Sverige, säger han.

Det bästa sättet att åstadkomma en förändring, och få samhället att förstå värdet av yrkesprogram, är att yrkeslärare börjar berätta om sina erfarenheter inom yrket så att vi systematiskt kan samla på oss den typen utav kunskap, enligt Ruhi Tyson. Och låta det flyta tillbaka in i utbildningarna på olika sätt.

– Det är därför som jag hela tiden tjatar om att vi måste bli berättare. Yrkeslärarna är jättebra på att berätta om sitt yrkesutövande när man ber dem. Men om ingen delar med sig av sina bildningserfarenheter är det
lätt att tro att det inte krävs så mycket för att föra de kunskaperna vidare, säger Ruhi Tyson.  

LÄS ÄVEN:

Forskaren som bäddar för en smärtfri APL

"APL blir en svår nöt att knäcka"

De återupplivar minnen