Så får vi fler ungdomar att välja yrkesprogram

I Sverige har det nästan blivit skamligt att berätta att man är hantverkare eller undersköterska, menar forskaren Alexandru Panican, professor i socialt arbete vid Örebros universitet. Och att man kan vara lika stolt över det som att vara läkare eller som psykolog.

–  Det här beror på en kunskapselitism som bygger på föreställningen att du bara kan ”bli någon” om du pluggar på högskolenivå. Om du går yrkesprogram, ja, då har du stannat av i din utveckling – det leder inte till ett framgångsrikt liv, vilket är fullständigt felaktigt.

Han tycker att man alltför ofta beskriver yrkesutbildningar och eleverna där på ett verklighetsfrånvänt och förringande sätt.

– Uppfattningen är att yrkesutbildningar är till för skoltrötta elever, för dem som inte mäktar med saker och ting. Men det är de inte, fråga arbetsgivarna. De kommer väldigt tydligt att berätta att yrkesutbildningar inte passar skoltrötta, tvärtom. Dessutom ska yrkeseleverna hinna med både skolgång och praktik, samarbeta och lära sig att omvandla teoretiska kunskaper i praktik, samt vara lika motiverade som elever på högskoleförberedande program.

25 procent hoppar av gymnasiet

Tidigare forskade Alexandru Panican om ekonomiskt bistånd och fattigdomsbekämpning. I dag fokuserar han på övergångar mellan skola och arbetsliv, bland annat med utgångspunkt i frågan vad det är som bidrar till att det är så många som blir arbetslösa direkt efter gymnasieskolan. Och varför så många hoppar av studierna.

– Det är framför allt dagens utbildningssystem som fallerar. Varje år är det minst 25 procent av eleverna som avslutar studierna utan gymnasiekompetens vilket oftast utgör en grundförutsättning för etablering på arbetsmarknaden. Dessutom är det alldeles för få elever som studerar på yrkesprogram.

25 procent av våra ungdomar hoppar av gymnasiet, berättar han. Och att de flesta av dem blir arbetslösa från dag ett, vilket är vanligast bland elever som inte avslutar högskoleförberedande program.

Yrkeselever som fullföljer sin utbildning har mycket lättare att etablera sig än de som har gått högskoleförberedande program, förklarar Alexandru Panican.

– Rent statistiskt så är det lärlingar som har lättast att få jobb. Egentligen har vi gott om jobb i flera branscher. Men många arbetslösa ungdomar kan inte söka de jobben eftersom de inte har den efterfrågade kompetensen.

En av flera delar i den här problematiken är att för få väljer yrkesprogram. Andelen borde ligga på ungefär 55 procent om man ser till marknadens behov, enligt Alexandru Panican. I dag ligger den under 30 procent.

– Det här sker år efter år, ändå står vi som vuxna som förundrade och frågar oss varför det inte blir bättre? Jo, det beror på att ingenting förändras i utbildningssystemet. Tvärtom, vi har blivit bättre på att bli sämre, tyvärr.

Alexandru Panican tycker att samhället sviker dagens ungdomar. Och att det till stor del beror på att man inte informerar dem om de gymnasiala val som finns, på ett korrekt och forskningsförankrat sätt.

– Exempelvis har inte studie- och yrkesvägledare på högstadiet tillräcklig med resurser för att kunna möta och fånga elevernas önskemål och hjälpa dem att göra ett optimalt val.

SYV har en central roll

Dessutom, anser han, informerar studie- och yrkesvägledare ungdomar på ett ibland felaktigt sätt eftersom även de kan ha felaktiga föreställningar om yrkesprogram. Men rent politiskt pratar man inte i lika nedvärderande termer om yrkesprogram längre.

– Det är bra, men det enda man pratar om är att man ska välja yrkesprogram för att det leder till en etablering. Och för att samhället och arbetsmarknaden behöver det, vilket är en aspekt som ungdomarna som går i nian inför gymnasievalet sällan är intresserade av. Visst, det stämmer att yrkesprogram ger en kompetens som leder till en etablering, men man glömmer att lyfta fram de andra dimensionerna, säger han och tillägger att valet av yrkesprogram handlar om ett självförverkligande på exakt samma sätt som för den som väljer högskoleförberedande program, med målet att övergå till en högskoleutbildning.

– Gymnasievalet handlar om att kunna bilda en identitet och en yrkesstolthet. Oavsett vilket man väljer.

Sedan nämner han ytterligare två parter som vidmakthåller låsta strukturer:  arbetsgivare och föräldrar.

– Har vi inte med föräldrarna i det här så är det inte mycket vi kan åstadkomma, det vet man.

Ingen förändring utan föräldrar

Även arbetsgivarsidan sviker i vissa avseenden.

– De är duktiga på att klaga på skolan genom att påpeka att den inte levererar efterfrågad kompetens, men mindre duktiga på att besöka skolor och informera om den egna branschen så att eleverna får en realistisk bild av vad olika yrken handlar om. Det finns goda exempel på partnerskap mellan skolor, arbetsgivare och facket. Men de sprids inte. De stannar där de är.

Att utbildningen har stor betydelse för ungdomars etablering och identitet har forskningen fastslagit sedan långt tillbaka.

– En person som har hamnat i arbetslöshet tar lättare till sig alternativa lösningar och identiteter. För en del ungdomar kan kriminalitet bli ett sätt att hitta en egen väg, säger han.

Även valfriheten att välja skola har påverkat utvecklingen. Tidigare erbjöds eleverna den utbildning som efterfrågas på arbetsmarknaden i högre utsträckning. I början av 1980-talet valde 70 procent yrkesprogram.

– Jag brukar säga att vi vuxna kan vara kloka och komma med lösningar, men vi har lämnat över makten till femtonåringar. Det är de som väljer, inte vi vuxna.

Men i den åldern så tänker man inte på ”etablering”. Då är tre år lika långt som ett helt arbetsliv för oss vuxna.