Forskaren: Sexuella trakasserier är inte ovanligt

I början av året publicerade forskarna Maria Hedlin och Eva Klope rapporten ”Jag hade inte en tanke på att man kunde bli så mycket sexuellt trakasserad på jobbet”, som bygger på gruppintervjuer med elever inom vård- och omsorgsprogrammet. Utgångspunkten var elevernas upplevelser av sexuella trakasserier under sin APL-praktik, på äldreboenden, hemtjänst, sjukhus och vårdmottagningar. Resultatet är minst sagt dystert.

– Av elevernas beskrivningar att döma framstår sexuella trakasserier som normaliserade i vårdmiljöer. Det här är inte ovanligt. Och det är inte bara patienter det handlar om, det gäller även anhöriga, säger Maria Hedlin, professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet.

En elev berättar: ”… det kan vara vem som helst. Det kan vara en frisk person eller en ganska ung, eller i medelåldern i alla fall.”

Eleverna i forskningsrapporten beskriver hur de har blivit tagna på brösten eller på rumpan, någon vill att de ska krypa ner i patientens säng, en annan vill veta vilken färg eleven har på trosorna.

– De här unga tjejerna är särskilt utsatta. De är oerfarna och kanske lite osäkra och det är ingen slump att det är just de som råkar illa ut. De blir liksom offer i det här för man räknar med att de inte ska kunna säga emot.

Det finns en form av tradition att förminska sexuella trakasserier inom vården.

Nu är Maria Hedlin och Eva Klope inne i slutfasen av ett uppföljande projekt. Den här gången har de genomfört gruppintervjuer med tolv lärare och tio praktikhandledare om hur de tänker om de sexuella trakasserier som deras elever riskerar att utsättas för under praktikperioderna.

– Yrkeslärarna har ett rätt svårt uppdrag när det gäller det här. Dessutom kommer lärarna från en kultur där man inte har talat så mycket om sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Det har inte betraktats som ett arbetsmiljöproblem, vilket det ju faktiskt är.

Under gruppintervjuerna framgick det att flera av yrkeslärarna inte hade tänkt på den här problematiken.

– De flesta har ju själva arbetat inom vården och själva varit med om det här. Någon sa att hon måste ha glömt, eller kanske förträngt, sina egna upplevelser.

En av lärarna utbrister under intervjun: Det här är ju inte klokt, det här skulle man aldrig acceptera på något annat ställe än inom vården.

Tas inte upp i undervisningen

Många lärare säger att de inte brukar ta upp det här i sin undervisning, berättar Maria Hedlin. Mycket på grund av att det inte ingår i läroböckerna.

– Men visst händer det att lärarna varnar inför den första praktiken, särskilt under första året då eleverna oftast är på äldreboende och träffar dementa vårdtagare.

Det finns en form av tradition att förminska sexuella trakasserier inom vården, enligt Maria Hedlin.

– Det tystas ner och då blir det inte så lätt för eleverna att berätta om vad de har varit utsatta för. De märker att det här är något man inte pratar om, säger hon.

En inte helt ovanlig kommentar när en elev blir trakasserad är ”Han är bara sådan”. Eller ”Han kan vara lite tafsig eller knepig så var försiktig.” Men man är inte tillräckligt tydlig med vad det handlar om, berättar Maria Hedlin.

– Man bagatelliserar och skrattar bort det. Tyvärr är det den synen som råder. Man tänker att vården är personcentrerad och att det är patienterna som är de utsatta.

Det här är en svår sits för eleverna, på flera sätt.

– De vet om att de blir bedömda och betygsatta och kanske känner att de inte klarar av alla olika situationer. En elev vi har pratat med blev jätteorolig och var rädd att det var hon som bjöd in till en patients beteende.

Ses inte som ett arbetsmiljöproblem

De har även intervjuat handledare där flera har berättat att de brukar förvarna eleverna. Medan andra försökte lösa situationen lite smidigt genom att skicka in annan personal till svåra patienter.

Marie Hedlin och Eva Klope vill att man ska se det här som en arbetsmiljöfråga, vilket skulle kunna bidra till förändring.

– Det ska vara allmänt känt och det måste finnas rutiner och riktlinjer på varje arbetsplats, men det var inget eleverna hade hört talas om. Samma sak gällde många lärare. Under intervjuerna sa en yrkeslärare med 20 års erfarenhet av branschen att hon aldrig sett till något skriftligt dokument om hur sexuella trakasserier ska hanteras.

Givetvis kan en chefs inställning till problematiken spela stor roll, konstaterar Maria Hedlin. Eller hur den bakomliggande organisationen ser ut.

– Om det är många privata hemtjänster i en kommun så kan det finnas en rädsla att förlora kunder om de inte är nöjda, säger hon och berättar om en praktikhandledare på ett hemtjänstföretag som beskrev sin chef som stenhård - att hon hellre skulle förlora en kund än att låta sina anställda utsättas för sexuella trakasserier.
Nu är Marie Hedlin och Eva Klope inne i slutfasen av det pågående forskningsprojektet och undersöker kurplanser och styrdokument.

– Här kan vi se att det finns briste. Hot, våld och kränkningar nämns men inte sexuella trakasserier, säger hon.

LÄS ÄVEN:

Fler elever ska gå yrkesprogram – så här ska det gå till

Branschkrav maxar ämnenas innehåll på yrkesprogrammen

De är redo att rädda liv