Professorn: Stigmat är konstant

Utbildningsministern Johan Pehrson har rätt när han betonar studentmössans betydelse som skyddar mot utanförskap genom en etablering på den reguljära arbetsmarknaden. Det finns ingen forskning som visar att ungdomar mår bra av att träda in i vuxenlivet som arbetslösa. Samtidigt har gymnasiekompetens blivit ett grundkrav för en etablering. 

Den statliga utredningen ”Fler vägar till arbetslivet” har inte kommit en dag för tidigt. Tvärtom. Övergången skola till arbetsliv dras med stora problem sedan 1990-talet. Mycket har gjorts som dock har reproducerat samma problem som i nästa steg har lett till en konstant hög ungdomsarbetslöshet.

Ett av de bra förslagen handlar om att den nya utbildningsvägen ska ge en bred grund i yrket.

Sverige dras med stora matchningsproblem. Många branscher vill anställa samtidigt som det finns många arbetslösa ungdomar som inte kan ta dessa jobb för att de saknar efterfrågad kompetens. Här kommer den statliga utredningen in som en lösning på en del problem.

Kort kan sägas att utredningen omfattar en del genomtänkta förslag. Dels att öppna upp för en ny utbildningsväg som passar flera elever och elever utan gymnasiebehörighet. Och dels att öka arbetslivets inflytande i utbildningen. Det gör att utbildningsinnehållet kan präglas i högre grad av arbetslivets behov vilket bör underlätta en framtida etablering. Ett tredje bra förslag handlar om att den nya utbildningsvägen ska ge en bred grund i yrket; målet bör vara att eleverna utvecklar en kompetens som håller i ett helt arbetsliv och som möjliggör omställning vid konjunktursvängningar och förändrade produktionsförhållanden.

Fel utgångspunkt

Utredningen dras samtidigt med en del återkommande problem. Här kan nämnas den fortsatta nedvärderingen av yrkesprogram. Den nya utbildningsvägen, yrkesprogram som omfattar 1 900 poäng, är framför allt till för elever som har haft svårt att uppnå utbildningsmålen i grundskolan men ”Om det finns särskilda skäl ska en elev som är behörig till 2 700/2 800-poängsprogrammen dock kunna tas emot på ett yrkesprogram som omfattar 1 900 poäng.” (SOU 2024:74, s 30). Det finns en del resonemang som visar på att den nya utbildningen är till för att hjälpa elever med svaga studieresultat och/eller de elever som inte ens klarar av skolbänkstudier eller ett tilltänkt yrkesprogram av traditionell karaktär. I stället borde utgångspunkten i den statliga utredningen vara att vi har ett utbildningssystem som sedan länge har misslyckats ha en inkluderande karaktär genom att erbjuda olika vägar till en framtida etablering för samtliga elever.

Lika begåvade

Det är inte fel på eleverna, det är fel på utbildningssystemet som har en elitisk karaktär och utgår från föreställningen att elever som avviker från ambitionen till och möjligheten att slutföra ett högskoleförberedande program faller utanför normen. Därmed erbjuds yrkesprogram som alternativ och nu en ytterligare förgrening till yrkesprogram för elever utan gymnasiebehörighet. Det blir ett stigma i flera steg. Det förefaller fortsättningsvis vara omöjligt att förstå att elever som läser ett yrkesprogram, och elever som i framtiden kommer att läsa yrkesprogram som omfattar 1 900 poäng, faktiskt är lika begåvade som elever som läser högskoleförberedande program. De har möjligtvis en annan typ av begåvning och fallenhet dock av en karaktär som utbildningssystemet har misslyckats fånga och anpassa sig till.

Möjlighet till självförverkligande

I sammanhanget ska nämnas att retoriken från den statliga utredningen kretsar kring etablering med fokus på yrkesutbildningar som leder till en snabbare etablering. Det hade varit bra att lyfta fram även andra aspekter som gynnar eleven på det nya föreslagna yrkesprogrammet; möjligheten att bygga upp en yrkesidentitet samt möjligheten till ett självförverkligande utifrån den egna begåvningen och intresse.

Sammanfattningsvis: den statliga utredningen utgör något nytt och omfattar flera relevanta förslag som kan underlätta övergången skola-arbetsliv, även om texten till viss del reproducerar samma nedvärderande föreställningar som underbygger den låga attraktionskraften för yrkesprogram. Nu återstår det att förverkliga dessa genomtänkta förslag! Vi har hittills tagit del av flera statliga utredningar på utbildningsområdet med goda förslag som dock inte har lett till någonting.    

Alexandru Panican är professor i socialt arbete vid Örebros universitet.

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte tidningen Yrkesläraren.

 LÄS FLER DEBATTARTIKLAR HÄR:

Debatt: Blir eleverna anställningsbara?

De nya yrkesprogrammen: ”Risk för stelbent innehåll”

"APL blir en svår nöt att knäcka"