Debatt: Risk för stelbent innehåll

Det var med dubbel glädje jag läste artikeln om regeringens förslag till ett omtag gällande yrkesutbildningar. Förslaget, som jag tolkar det, har stor chans att ”fånga upp” de elever som i dagens utbildningssystem hamnar i ett vakuum mellan skola och arbetsliv och samtidigt ge branscherna ett större underlag för potentiella medarbetare med den yrkesskicklighet som krävs. Glädjen byggs mest på att vi som yrkeslärare får möjligheten att ge ännu mer av vårt yrkeskunnande till de elever som i framtiden kvalificerar sig till, förhoppningsvis, den ”nya” yrkesutbildningen.

Arbetsgivare vill ha en anställd som kommer i tid och har rätt utrustning. De efterfrågar inte godkända betyg i matematik eller historia.

Dock har jag även några betänkligheter. Det som är bra i dag med yrkesintroduktion och individuellt alternativ är att vi som lärare, mentorer och skolledare kan anpassa utbildningen till enskilda elevers förutsättningar och mående. Om de nya yrkesprogrammen blir nationellt styrda och innehållet i programmet blir för stort eller för stelbent finns risken att de elever som har upplevt grundskolan som ett misslyckande drar sig för att gå vidare till gymnasiet, med rädslan att det jobbiga bara ska fortsätta, dock i annan form. Det största hindret för de elever jag har träffat som inte lyckas hos oss är att de inte kan släppa sin dåliga historia från grundskolan.

A-lag och B-lag

Frågan angående ett A-lag och ett B-lag blir jag lite provocerad av. De elever på yrkesintroduktion som har ett intresse för yrket, OCH som vi lärare lyckas nå har, enligt min erfarenhet, lika stora chanser på arbetsmarknaden som våra elever med gymnasieexamen från ”vanliga” gymnasiet. I mitt fall som yrkeslärare på restaurangprogrammet vill en arbetsgivare ha en anställd som kommer i tid med rätt utrustning och ett stort intresse och vilja för att göra ett bra jobb. De efterfrågar inte godkända betyg i matematik eller historia. Att det skulle handla om ett B-lag är, i mina ögon, en kvarleva av en ouppnåelig dröm om att alla har samma förutsättningar och att alla kan lära sig allt, det är bara en fråga om resurser från skolan. Att lära sig nya saker är en livslång process, vad vet vi om en elevs mognad och studiemotivation om fem år? Då kanske eleven vill, kan och orkar läsa in de missade kurserna på komvux, folkhögskola eller annan utbildningsplats.

Acceptera att vi är olika

Om vi kunde inse och acceptera att vi är olika individer med olika förutsättningar men lika viktiga för samhället kan vi släppa de kvarlevande drömmarna om att alla ska utbilda sig in absurdum. Jag är stolt över min yrkeskarriär som hantverkare och lärare. Att mina studieambitioner inte väcktes förens senare i livet är inget jag skäms över. Mina yrkesverksamma år i restaurangbranschen har format mig till den lärare jag är idag.

Emil Karlsson, yrkeslärare på restaurang- och livsmedels­programmet på Ängelholms gymnasium.

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Yrkesläraren.