Därför brister APL-samarbetet

Frågan om APL vilar tungt på lärarna, något Erik Ehn Blomgren har fått bekräftat åtskilliga gånger i samtal med lärare. Han arbetar med frågor om kompetensförsörjning på Sydsvenska Industri- och handelskammaren, som ser stora brister i APL-samarbetet mellan industri och skola i Sverige.

Alla vet att samverkan mellan företag och skola sällan fungerar, konstaterar han, vilket är anledningen till att Sydsvenska Industri- och Handelskammaren har försökt att skapa en heltäckande bild av samverkan i regionen, med hjälp av en omfattande undersökning i kommunsamarbetet ”Familjen Helsingborg” i nordvästra Skåne.

– Vi har gjort intervjuer med lärare och rektorer på det industritekniska programmet - totalt nio skolor - och samlat statistik om hur skolor och industrin hanterar arbetet med praktikplatser, säger Erik Ehn Blomgren som tror att den här undersökningen kan vara relevant för alla yrkesprogram.

– Är man är runt och pratar med skolor och företag så får man en mängd anekdotiska beskrivningar av hur illa läget är. Det ser nästan alltid likadant ut men vi kan ändå aldrig få en bild av hur samarbetet ut, för vi har inget sätt att mäta det på. Om vi har tydligare kunskap om det här, så kan vi agera annorlunda, säger han.

Programråden fungerar inte

Som situationen ser ut i dag, förklarar Erik Ehn Blomgren, är det upp till varje enskild skola och lärare att hantera kontakten med företagen."

Han tycker att situationen är beklaglig.

– Kärnan i den undervisning som yrkesprogrammen erbjuder är ju praktiken. Den som inte har gjort praktik betraktas inte som färdigutbildad. Dessutom står det inskrivet i lagen att elever ska erbjudas APL, men det finns ändå ingen systematik kring det.

Lärare och företag tenderar ibland att lägga ansvaret på varandra.

– Men med bättre samverkan mellan skolor och näringsliv och fungerande programråd landar ansvaret där det bör vara. Annars riskerar man att skapa ett intryck av att man inte tar problemet på allvar, säger Erik Ehn Blomgren.

Han vill inte peka ut enskilda aktörer. I stället handlar det om att se till att de får de resurser och verktyg som behövs för att skapa förutsättningar för lokal kompetensutveckling och framtida rekrytering. 

– Många skolor har bristfälliga programråd – i dagsläget den centrala samverkansformen – som också står inskriven i lagen. Tyvärr framgår det inte vad de ska innehålla och det uppstår egentligen inga konsekvenser om man inte har något programråd. Man vill ju att företag ska komma till mötena men det är få som gör det. Samtidigt kan ett bra programråd ge väldigt mycket.

Saknade information

De intervjuade skolorna blev även ombedda att fylla i ett formulär och ange vilka företag som hade erbjudit praktikplatser under perioden 2021-2024. Och antalet elever.

– Tyvärr har skolorna hade inte samlat den informationen någonstans. Men de var mycket hjälpsamma med att ta fram den.

Dock uttryckte flera skolor oro över hur Handelskammaren skulle använda informationen eller om den skulle delas vidare. Man ville behålla ”sina företag”.

– Men samtidigt visade undersökningen att de företag som skolorna oftast ville behålla för sig själva redan samarbetade med andra skolor, vilket ytterligare visar behovet av samarbete, berättar han. 

Fåtal företag tar sitt ansvar

Cirka 35 av 700 företag tog emot praktikanter från minst två skolor. Och de företagen tog tillsammans emot cirka två tredjedelar av alla elever på industritekniska programmet i Nordvästra Skåne. Framför allt var det mellanstora företag med 10-50 anställda som tog in APL-elever. Majoriteten av företagen hade inte någon etablerad kontakt med skolorna.

– Det är alltså ett fåtal företag som tar ett stort ansvar för att se till att elever får kontakt med näringslivet och de företagen har nästan alltid relationer med mer än en skola, vilket är ett väldigt tydligt argument för att samverkan kring APL inte borde skötas på enskild skolnivå. Det måste samordnas. Det här kan inte en enskild lärare eller företagen sköta, det måste finnas någon form av offentlig funktion och systematik som hanterar APL. 

Behöver nationell statistik

 Rapporten ger en bild av hur det ser ut på industritekniska programmet i ”Familjen Helsingborg”. Men hur ser det ut i övriga landet?

– Om vi ska kunna ha ett ordentligt samtal om det här så måste vi veta hur det ser ut överallt. Vi behöver nationell statistik. Och helst från alla yrkesprogram. Det hade gjort det mycket enklare för skolor att ha en dialog med branschorganisationerna. Då skulle man kunna samtala om vad man behöver hjälp med och vad som bör förbättras.

Nu krävs förändring

Den här frågan blir alltmer angelägen att ta tag i, enligt Erik Ehn Blomgren. Särskilt med tanke på att yrkesprogrammen ska dimensioneras om, att det planeras nya yrkesprogram och att yrkeshögskolorna växer.

– Kommuner, stat och skolor vill att fler elever ska läsa dessa yrkesprogram, där praktiskt lärande är centralt. Men som det ser ut i dag fungerar det inte alls som det ska, och nu ska den delen alltså expandera kraftigt. Vi behöver göra något helt annat och det ansvaret kan inte vila ensamt på enskilda skolor och företag.

Den del av debatten saknar Erik Ehn Blomgren: Hur ska man göra det här på ett bra sätt och vem behöver steppa upp?

– Det kanske är en ny samordningsform som ska till men jag vet inte exakt hur. Fast en nationell eller regional samordning skulle underlätta det hela. Och vi behöver göra politiker, skoltjänstemän och andra organisationer medvetna om den här frågan.

LÄS ÄVEN:

”Låt branscherna fatta beslut om yrkesprogrammen”

Forskaren som bäddar för en smärtfri APL