Svår höst väntar för vägledare på gymnasiet

Till hösten 2023 kommer samtliga yrkesprogram på gymnasieskolan att ge grundläggande högskole­behörighet. Tidigare har alla elever som läser på ett yrkes­program haft möjlighet att lägga till svenska 2/svenska som andraspråk 2 och svenska 3/svenska som andraspråk 3 samt engelska 6 inom ramen för individuella val och/eller programfördjupning. Detta har inneburit att elever på yrkesprogrammen har behövt ta ställning till om de, under tiden de går på gymnasiet, vill läsa till grundläggande högskolebehörighet eller inte. (Viktigt att tillägga här är att dessa elever alltid har rätt att läsa behörighetsgivande kurser på komvux efter gymnasiet.) 

I och med de nya bestämmelserna inför hösten 2023 kommer de behörighetsgivande kurserna att ingå i samtliga yrkesprogram, vilket medför att antalet kurser ökar på yrkesprogrammen från 2 500 gymnasie­poäng (kravet för gymnasieexamen på samtliga gymnasieprogram) till 2 800.

Frågan jag ställer mig som studievägledare är: Försvåras möjligheten att slippa läsa högskoleförberedande kurser när de aktivt måste tas bort, snarare än läggas till?

Syftet med förändringen är att underlätta för dem som vill läsa ett yrkesprogram men samtidigt vill ha högskolekompetens. Detta problematiseras på sidan 49 i rege­ringens proposition ”Ökade möjligheter till grundläggande behörighet på yrkes­program 2012/22:94”:

”För många elever på yrkesprogrammen handlar gymnasieskolan om att förbereda sig för arbetslivet. För dem skulle ett ovillkorligt krav att läsa det som krävs för grundläggande behörighet kunna innebära att energi och uppmärksamhet måste flyttas från fördjupning i yrkeskunnande till fördjupning i svenska och engelska – något som de kanske inte efterfrågar.”

Samtidigt som förändringen innebär ökade möjligheter för eleverna menar regeringen alltså att de högskoleförberedande kurserna kan innebära att tid och energi behöver förskjutas från karaktärskurserna för att klara av svenska och engelska. Många elever på yrkesprogrammen är i dag nöjda med att inte behöva läsa mer teoretiskt krävande kurser än nödvändigt. 

Vi kan tydligt se att den enda skillnaden i de nya yrkesprogrammen är att den grundläggande behörigheten redan är inbakad i programmen, snarare än att de kan läggas till.

Som studievägledare försöker jag låta föräldrar ”klippa navelsträngen” lite i taget.

Frågan jag ställer mig som studievägledare är: Försvåras möjligheten att slippa läsa högskoleförberedande kurser när de aktivt måste tas bort, snarare än läggas till?

Många av de elever jag möter på yrkesprogrammen känner att de måste läsa högskoleförberedande kurser. Ofta kommer denna upplevelse från vårdnadshavare. Elever som inte når målen i engelska 5 känner sig tvungna att lägga till engelska 6 trots att de får ont i magen när de tänker på ytterligare ett år av ett ämne där påbyggnadskursen dessutom ställer högre krav. Jag föreställer mig de elever som just nu läser på yrkesprogram, ofta av anledningen att få slippa mer svenska och engelska än nödvändigt. Många av dem övertygas av vänner och familj att välja högskoleförberedande kurser, och många av dem når inte målen, vilket leder till en känsla av misslyckande. Hur kommer det att gå för dem som till hösten väljer ett yrkesprogram där dessa kurser redan ingår? Kommer det att vara en självklarhet för dem att få välja bort kurserna?

Vårdnadshavare spelar en stor roll i elevers gymnasieval, och det slutar sällan där. Många föräldrar påverkar sina ungdomars fortsatta val, medvetet eller omedvetet, på gott eller ont. Som studievägledare försöker jag låta föräldrarna ”klippa navelsträngen” lite i taget, men i årskurs 1, då eleverna måste besluta om de ska läsa svenska 2/svenska som andraspråk 2 och engelska 6, har föräldrarna ofta stor inblandning i valet. Bara tiden kan utvisa om fler elever når målen i skolan efter förändringen.

Eleverna kommer att kunna välja mellan att ta bort de tre kurserna som ger grundläggande högskolebehörighet eller att läsa dem som individuellt val och utökat program, eller om de ska läsa upp till 300 gymnasie­poäng mer än vad som krävs för examen.

Min farhåga är att vi studievägledare på gymnasiet står inför en svår uppgift i höst. Vi kommer att ha mer kontakt med vårdnadshavare när det blir dags att ta beslut, då det är ett komplicerat och svårt val. Eleverna kommer att behöva lita på sig själva, samtidigt som de måste lyssna på oss vuxna i skolan och i hemmet.

Regeringen uppmärksammar den här oron och propsar på vägledning av hög kvalitet inför gymnasievalet. Man menar att elever som har svårt att klara av sin skolgång kanske ändå väljer behörighetsgivande kurser och misslyckas. Här nämns dock inte studie- och yrkesvägledningen på gymnasieskolan, där valet ska göras. 

Man kan naturligtvis problematisera ändringen i all oändlighet, då skolan aldrig kommer att kunna motsvara varje elevs önskan utifrån dess förutsättningar. Vi som finns och arbetar i skolans värld och möter dessa elever varje dag kommer att fortsätta verka för varje ungdoms bästa, oavsett vilka institutionella hinder och möjligheter som finns.

LÄS ÄVEN

Hur jobbar ni med elever med funktionsnedsättningar? Vägledare svarar

Elin Fellers: ”Sätt ord på dina kompetenser!”

SYV för lägre åldrar – barnbokstips