Dinah Gordon Sehlin: Livslång vägledarpassion

Redan som nyutbildad på 1990-talet hade Dinah Gordon-Sehlin svårt att hitta en heltidstjänst på en och samma plats. Lösningen blev att jobba på två olika skolor, båda i Stockholms stad.

– Det var problem med besparingar, beroende på vem som styrde så var det studie- och yrkesvägledaren som rök först, eller så lade de ner skolan, säger hon. Ett tag hade jag hand om fyra skolor, jag förstår inte hur jag hann med.

Dinah konstaterar att SYV-rollen ofta behandlas styvmoderligt, särskilt tydligt var det under början av hennes karriär. Vad en SYV egentligen kan bidra med har långt ifrån alltid varit glasklart.

– På en skola var det bara fokus på prao, det där med gymnasievalet ansågs inte så viktigt. De förstod helt enkelt inte mitt uppdrag, och ingen fattade det där med ”hela skolans ansvar”. Jag fick till och med vara speciallärare där i början. Jag upplevde att jag fick slåss för mitt yrke. Men förståelsen har ju som tur är förbättrats med åren. 

Jag trodde SYV hade högre status. Men det är vi som ryker först.

Hon började i skolans värld som fritidsledare på en grundskola, och där fanns en studie- och yrkesvägledare som hon gillade. En ”rolig SYV, en förebild”, som Dinah själv uttrycker det. 

– Jag bestämde mig för att börja plugga igen, och läste till SYV på lärarhögskolan. Jag kände direkt att jag hade hittat rätt. Jag har dessutom haft mycket nytta av min bakgrund som fritidsledare, en förförståelse för ungdomarna.

Att se eleverna växa tycker hon är det allra bästa med yrket, att följa dem i utvecklingen. På många sätt tycker hon att läget har förbättrats för hennes yrke, men parallellt med det tycker hon att skolan försämrats för eleverna. 

– Det finns ingen likvärdighet i skolan, det skiljer enormt i vilka förutsättningar och möjligheter eleverna får. Det är sorgligt.

Dinah Gordon Sehlin önskar att det här med ”hela skolans ansvar” skulle tas på större allvar. Här finns det fortfarande brister, har hon märkt. Hon tycker dessutom att det borde införas ett tak för hur många elever en SYV ska ta hand om.

– Att ha 1 000 elever eller ännu fler, nej det är en ohållbar situation för både elever och studie- och yrkesvägledare. Det finns dessutom många som arbetar för flera skolor samtidigt och skolor som inte har någon SYV alls. Det här borde det ändras på. Detsamma med att det alltid är SYV som ryker först när det ska sparas, vår profession borde vara lika obligatorisk som lärarnas.

Dinah Gordon-Sehlin berättar att hon har varit övertalig många gånger under sitt yrkesliv, och att hon trodde att det skulle vara bättre att vara SYV än fritids­ledare. 

– Men så var det ju inte. Att vara SYV har visserligen högre status, men vi är fort­farande bland dem som ryker först.

Sett ur Stockholms stads perspektiv har Dinah Gordon-Sehlin gått i pension på riktigt. Förra hösten deltog hon på festen i stadshuset där hon blev avtackad för lång och trogen tjänst. Men hon var alltså inte redo att slå sig till ro helt och hållet. En dag i veckan arbetar hon som SYV på en skola i Nacka.

– Jag vet inte hur länge till jag ska fortsätta så här, men när jag slutar kommer jag att sakna arbetskamraterna och eleverna. Ibland hoppar jag in på en annan skola också. Men jag jobbar högst två dagar i veckan så lite pensionärsliv blir det också, säger hon med ett skratt.

LÄS ÄVEN

Nytt nummer! ”Ett växande rotsystem av SYV-verksamhet”

Hur jobbar ni med elever med funktionsnedsättningar? Vägledare svarar

Elin Fellers: ”Sätt ord på dina kompetenser!”