”Skolan behöver inte uppfinnas på nytt hela tiden, den behöver resurser”

LÄS MER Fohlin om särskilt stöd-utredningen: ”Saknar praktisk trovärdighet”

Vi pratar och pratar om hur svårt allt är för att få skolan att fungera i stort med alla elever i ett klassrum, att inkluderingen har satt sina spår, och så måste vi uppfinna hjulet varje gång. Det gör mig alltid lika förundrad. Hur svårt kan det vara med resursfördelningen? Med anpassningar i klassrummet? 

Varför detta eviga fladdrande om vad som är bäst? Varför ska lärare behöva stå så ensamma i en storm av ovisshet kring vad som är rätt eller fel? 

Varför håller våra politiker på och snurrar och ber olika kompetenser och göra lite undersökningar här och där som egentligen bara är ett skrap på ytan?

Skolan har ett uppdrag att undervisa i viktig kunskap för ett livslångt lärande:
4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

Den stora förvirringen i svensk skola handlar om att den saknar fundamentalt stöd för vad som står i skollagen. Den saknar funktionerna och komponenterna för att säkerställa resurser så att alla våra elever ska kunna uppnå läroplanens mål.

Allt detta ska tydligen uppfinnas på nytt hela tiden. Kanske kan man uppfinna nya elever också? Dock har vi nu har de elever vi har – så hur gör vi, var hittar vi tiden och pengarna, för att tillgängliggöra ett livslångt lärande?

Jag och många med mig saknar en statlig skolorganisation som bestämmer vilken nivå som ska finnas av kompetens, där basen av anpassningar redan finns tillgänglig, där utbildade resurser med speciallärare/specialpedagoger redan finns inplanerad tidsmässigt i varje klass, och vad som måste ingå för att hålla en godtagbar nivå på pedagogik. 

Alla som jobbar i skolan vet redan varje läsår vad som kommer behövas resursmässigt. Det är ingen nyhet varje gång! Tro mig. Men det finns ingen tillräcklig plan, ingen grund, ingen organisation, inget stöd i stort, för att ta ansvaret för våra barns utbildning och framtid.

Det är också viktigt att skilja ut när elever behöver mer vård med inslag av kunskapsinlärning, då behövs det rätt kompetens där vård och specialpedagogik kombineras.

Varför håller våra politiker på och snurrar och ber olika kompetenser att göra lite undersökningar här och där som egentligen bara är ett skrap på ytan av vårt stora skolproblem? Huvudfokus borde vara frågan om en mer riktad resursfördelning för våra skolor. Dessa beslut måste tas. Kan vi kringgå politikerna med en folkomröstning?

LÄS ÄVEN

Utredningen om elevhälsan möter kompakt motstånd

Reformerna sätter systemets behov framför elevernas

Vädjar till regeringen: ta ansvar för förskolebarnen med autism!