Mikael Vestman: ”Vi speciallärare är inte imponerade, Lotta Edholm”

LÄS MER Mikael Vestman: ”Skolministerns särskilda undervisningsgrupper är en giftmurkla”

I en ny debattartikel (SvD 23/1) får vi veta att de pedagogiska experimentens tid är förbi och att skolan ska tillbaka till grunden. Eftersom inlägget är signerat skolminister Lotta Edholm är det att betrakta som regeringens avsiktsförklaring. Bland annat talas det om fler speciallärare, fler mindre undervisningsgrupper, bemannade skolbibliotek och nya kursplaner – sådant som många önskat och som också Lotta Edholm fört fram under lång tid.

För ett år sedan (SR 13/2 2023) levererade hon samma budskap i kombination med krav på ökad kompetens kring elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Och sommaren 2022 gick hennes parti ut med krav på ”1 000 fler speciallärare”. Men i dag, när Lotta Edholm är skolminister, finns fortfarande inte ens en hint om hur detta skulle kunna finansieras och genomföras i praktiken. I stället har den nya regeringen i praktiken dragit ner på våra skolors resurser.

För att ha en chans att klara av Lotta Edholms vision, som ju inkluderar ”ökad kompetens kring npf”, krävs många fler specialpedagoger, och då inte minst för att handleda och stötta lärare.

För att det ska utbildas fler speciallärare krävs att undervisande lärare lämnar nuvarande tjänster, vilket betyder att vi i förlängningen behöver ännu många fler undervisande lärare. Enlig Skolverkets statistik kommer det att saknas 12 000 examinerade lärare och förskollärare fram till 2035. Hur tänker sig Lotta Edholm lösa denna omöjliga ekvation av underskott på examinerade och undervisande lärare – och samtidigt satsa på fler speciallärare?

Samtidigt är många skolor trångbodda, med minutbyten mellan lektionerna och dubbelbokade salar. Trots höga krav på planering, struktur och tydlighet hinner undervisande lärare bara sätta foten innanför dörren innan lektionen ska påbörjas. Hur ska en skola kunna tillhandahålla en eller flera mindre undervisningsgrupper i en verksamhet som redan är så effektiviserad att ordinarie undervisning knappt hinner avslutas innan nästa påbörjas?

För att det ska utbildas fler speciallärare krävs att undervisande lärare lämnar nuvarande tjänster, vilket betyder att vi i förlängningen behöver ännu många fler undervisande lärare.

Även skolbiblioteken är något Lotta Edholm lyft tidigare (DN 22/9 2023), med löfte om att det ska vara krav på detta från och med 2025. Samma sak där: inte en stavelse om hur det ska genomföras eller vad som definieras som ett skolbibliotek. Så det vi kan konstatera är att Lotta Edholm vill väldigt mycket, vilket i sig är hedervärt, men vi i skolan ser fortfarande bara nedskärningar och omöjliga ekvationer.

LÄS MER Vestman: ”Vill ni prata anpassningar? Bra! Börja med att ta alla elever på allvar”

Lotta Edholm vill också hantera den hetaste potatisen i skoldebatten: extra anpassningar. Skolverket beskriver dessa som mindre ingripande insatser möjliga för undervisande lärare och övrig skolpersonal, ofta outbildad resurspersoner, att genomföra inom ramen för ordinarie undervisning. Lotta Edholm lyfter skräckexempel där en lärare haft upp till 70 extra anpassningar i en klass, något som alla i skolans värld torde tycka är beklämmande. Och även om det är ett uppenbart skräckexempel finns det en reell risk att extra anpassningar används som en slasktratt på extra arbetsuppgifter och som ersättning för extra färdighetsträning – där har Lotta Edholm rätt. Och därför vill hon helt enkelt avskaffa extra anpassningar och i stället förbättra arbetet med stödinsatser.

För varje minut som en elev plockas till intensivträning, allt som oftast från ordinarie undervisning, ska detta på något sätt kompenseras eftersom timplanen är lagstadgad.

För mig är det här i grunden inte ett problem, problemet är vad det för med sig när det finns alldeles för få speciallärare och det saknas underlag för att utbilda fler, och när det saknas lokaler att genomföra stödinsatserna i, och när vi speciallärare är bakbundna av att vi å ena sidan ska genomföra intensivträning som är både oerhört tids- och resurskrävande, och å andra sidan ska verka inom skolans hårt reglerade timplan av ämnen och kurser. För varje minut som en elev plockas till intensivträning, allt som oftast från ordinarie undervisning, ska detta på något sätt kompenseras eftersom timplanen är lagstadgad. Det är även så att varje gång eleven lämnar klassrummet för intensivträning går den miste om lektionsinnehållet i den ordinarie undervisningen. Hur ska skolan arbeta för att eleven får tillgång till intensivträning och lagstadgad timplan och får möjlighet att hålla jämna steg med ordinarie undervisning?

En lika stor tankevurpa från Lotta Edholm är hennes resonemang om specialpedagoger. Sett till hennes debattext i övrigt får man känslan av att det enda hon menar med att vilja se ”färre specialpedagoger med rådgivande uppdrag” är att hon vill se mindre av specialpedagogiska listor på extra anpassningar – något som förstås försvinner om man tar bort extra anpassningar. Men för att ha en chans att klara av Lotta Edholms vision, som ju inkluderar ”ökad kompetens kring npf”, krävs många fler specialpedagoger, och då inte minst för att handleda och stötta lärare. Så varför formulera sig som hon gör, om hon inte bara vill mata debatt-trollen?

Den svenska skolan behöver inte mindre specialiserad stödpersonal, den behöver mer. Om vi tar bort extra anpassningar och väljer att satsa brett på extra färdighetsträning, mindre undervisningsgrupper och större tillgång till stöd och stöttning, då behöver vi en specialiserad personalgrupp med rätt kompetens. Vi behöver fler speciallärare och fler specialpedagoger, vi behöver ändamålsenliga lokaler (vilket i sig tar bort behovet av extra anpassningar), vi behöver en skolorganisation som möjliggör intensivträning i större utsträckning och vi behöver en ökad kompetens kring elever med npf.

I slutändan är det inte extra anpassningar som är problemet, det stora problemet är vad som händer när vi tar bort dem.

LÄS ÄVEN

Niclas Fohlin: ”Vilka blir förlorarna i en alltmer auktoritär skola?”

Skolinspektionen: Lärare och specialpedagoger måste synka bättre

”Risk för feltolkning utan specialpedagog”