Lärarnas svar till Linnea: ”Vi vill inte ha en skola som hotar och skrämmer”
Jennie Wilson och Niclas Fohlin är lärare respektive speciallärare samt pedagogiska utvecklingsledare.
Vi lärare debatt ”Våra elever förtjänar att vara i en skola som präglas av lärande och utveckling, inte av rädsla och skam”, svarar lärarna Jennie Wilson och Niclas Fohlin Expressens Linnea Lindquist.
Gemensamt morgonmöte kl 08.00.
Chefen: ”God morgon allihopa. I dag vill jag ta upp något viktigt. Adam, kan du komma fram hit?”
Adam: ”Ehh … javisst.”
Chefen: ”Adam, du har inte följt de instruktioner jag gav dig i går. Du har misslyckats med att leverera på våra mål och det är inte acceptabelt. Du vet bättre än så. Hur tänker du försvara dig?”
Adam (röd i ansiktet): ”Jag … jag hade svårigheter med projektet och …”
Chefen: ”Ursäkter accepteras inte här. Alla ska veta att om man inte gör sitt jobb så kommer det att få konsekvenser. Titta nu alla här inne på Adam, så här går det om man inte sköter sig!”
Adam (förnedrad): ”Jag förstår …”
Fråga: Vill vi ha det så på våra arbetsplatser? Om inte, varför skulle det vara okej att göra så i skolan?
Under rubriken ”Lärarens knep fick eleven att skämmas” skriver Linnea Lindquist på Expressens ledarsida att trygghet och studiero uppnås när vi får elever att skämmas och förödmjukas och att det vi behöver för att få elever som följer ordningsregler är ”konsekvenser som verkligen svider”. Men vad skapar detta för samhälle långsiktigt?
Media framställer ofta situationer som svart eller vitt, ja eller nej, konsekvenser eller låt-gå-pedagogik. Så fungerar det inte i verkligheten. Vi lärare ska och bör agera när elever går över gränser, men lösningen får inte vara så drastisk att det leder till negativa konsekvenser på lång sikt. Vi lärare måste kunna titta våra elever i ögonen efteråt och inte skämmas för vad vi har gjort.
Ta diskussionen om konsekvenser när elever inte gör som vi vill. En naturlig konsekvens, som att lärare och elever blir upprörda när någon säger fula ord, är direkt kopplad till beteendet och hjälper eleverna att förstå följderna av sina handlingar. Däremot kan onaturliga konsekvenser, som att sitta på en bänk i time-out för att ha bråkat på rasten, kännas godtyckliga för eleverna, och leda till förvirring utan att påverka det oönskade beteendet.
Vi behöver tro gott om våra elever. Vi vuxna behöver även tänka på vilket samhälle vi vill ha och bygga det på medmänsklighet och ömsesidig respekt.
Att införa onaturliga konsekvenser som metod riskerar att leda till en ”slippery slope” där straff används mer frekvent och tappar i effektivitet. Detta skapar en miljö där elever agerar utifrån rädsla för straff snarare än vad de känner är rätt och fel. Dessutom kan onaturliga konsekvenser skapa fler konfliktytor mellan lärare och elever, där lärare måste agera som disciplinära auktoriteter och riskerar att tappa sin passion för undervisningen, vilket vore förödande.
En bättre väg att gå är att fokusera på professionellt relationsbyggande, skapa tydliga förväntningar på eleverna och se till att forma en trygg gemenskap i skolan. Våra elever behöver få bygga goda relationer med människorna runt omkring sig, utveckla självmedvetenhet, självkontroll och interpersonella färdigheter. Inget av detta sker av sig självt genom pålagda och onaturliga konsekvenser. Det sker genom god pedagogik och idogt samarbete med de elever vi har framför oss.
I praktiken kan det yttra sig genom att lärare lär ut och förstärker positiva sociala beteenden hos eleverna. Till exempel kan de lära ut hur eleverna kan bemöta varandra på ett positivt sätt. Läraren kan visa eleverna vad ett bra bemötande innebär, låta dem prova på handlingar och ge feedback när de gör rätt. Detta skapar en mer förutsägbar och pedagogisk miljö där eleverna får träna, göra misstag och lära sig hur de kan vara mot varandra.
Vi behöver tro gott om våra elever. Vi vuxna behöver även tänka på vilket samhälle vi vill ha och bygga det på medmänsklighet och ömsesidig respekt – ett samhälle där människor vill varandra väl och agerar rätt av rätt skäl, inte för att undvika straff. I stället för att förstärka en kultur av ”vi mot dem” är det mer ”vi alla tillsammans” som behövs. Våra elever förtjänar att vara i en skola som präglas av lärande och utveckling, inte rädsla och skam.
Vi kan bättre, så låt oss då göra bättre. Fråga dig själv vilket samhälle du vill ha. Vad kan du göra för att verka för det?
Jennie Wilson
Lärare, författare och pedagogisk utvecklingsledare
Niclas Fohlin
Speciallärare, författare och pedagogisk utvecklingsledare
LÄS ÄVEN
Eva Augustsson: ”Till alla oss som inte räcker till”
